Några upplysande ord i Folkskolefrägan. Till Red. af Göteborgs-Posten. Under de senare åren har, såsom allmänheten torde erinra sig, eu hård strid blifvit förd emellan kyrkoherden Otterström, lektor Blomstrand, riksdagsmannen Rosenberg och undertecknad m. fl. å ena sidan ech de 8. k. Rudenschöldianer och Kylbergianer å den andra, När vi å vår sida sökt visa det destructiva för folkundervisningen i den Rudenschöld-Kylbergska skolplanen, hafva våra motståndare gerna pekat på Göteborgs folkskoleväsende och sagt: ÅSäå beskaffad är denna så förkättrade skolplan, och ho kan påstå och bevisa, att folkskoleväsendet är bättre på andra ställen 7 ) Så dräpande detta bevis har synts vara, har det dock icke kunnat häfva mina tvifvel om nämnda skolplans förträfflighet, sådan denna skolplan synes mig vara framstäld i grefve Rudenschölds och kapten Kylbergs för allmänna medel spridda skrifter och i Rikets Ständers skrifvelse al d. 2 Mars 1858 — och mina tvifvel hafva befunnits vara fullt grundade: Göteborgs berömda folkskoleväsende är icke ordnadt efter de principer, som i de ofvannämnda skrifterna framställas. Göteborg har s. k. smaskolor och högre folkskolor; men dessa likna blott till namnet grefve Rudenschölds. Grefve R. ville låta lärarebefattningen i småskola bestridas af qvinna omedelbart tagen ur arbetsklassen och förordade ändock småskolan såsom omfattande det för alla nödvändiga kunskapsmättet; i Göteborg förberedas de hvilka äfven för småskolorna antagas, för sitt lärarekall, och Göteborgs småskolor likna i afseende på lokal, materiel och äskad förberedelse för lärarckallet mer egentliga folkskolor, än grefve R:s på landsbygden förordade småskolor. Grefve R. fordrade för de s. k. högre folkskolorna personer med akademisk bildning, hvarigenom sådana skolors upprättande till erforderligt antal gjordes till en omöjlighet; i sjelfva Göteborg låter man sig nöja med blott seminarilbildade lärare äfven för de s. k. högre folkskolorna. Vid ett samtal med en af dem, som varit mina ifrigaste motkämpar, erkändes riktigheten af följande af mig hyllade principer: att det för alla nödvändiga kunskapsmåttet ej bör inskränkas till hvad småskolan med oexaminerad lärare kan meddela, utan att småskolan bör vara blott en förberedelseskola för den egentliga folkskolan, som genom småskolan eller hemundervisning bör befrias från de första nybegynnarne; att den allmänna folkundervisningen bör för hvar och en blifva så god och hög som möjligt; att undervisningstiden under pågående lästerminer bör för alla barn vara daglig; att en egentlig folkskola med vederbörligen godkänd lärare bör finnas för hvarje tusende person af befolkningen; att undervisningens framgång ej hufvudsakligen hänger på bruket af en taktpinne; att lärare, som med allmänna medel aflönas, å ven böra före antagandet ordentligen pröfvas. Med antagande af dessa principers riktighet är, så vidt jag ur de spridda skrifterna kunnat fatta den Rudenschöld-Kylbergska skolplanens beskaffenhet, det väsendtliga och egendomliga i samma skolplan alldeles förkastadt. När man, för att bevisa den Rudenschöld-Kylbergska skolplanens beskaffanhet, ofta hänvisat på Göteborg, har jag ansett detta böra komma till allmänhetens kännedom, att en fortgående begreppsförvirring och i följd deraf strid ej längre måtte ega rum. Huru vådlig för folkskolans rätta utveckling och organisation en sådan begreppsförvirring måste vara, torde ej behöfva sägas. Göteborg den 13 Juli 1863. P. Pettersson. Seminariiföreståndare i Westerås. ) Den finske pastorn Cygnus har äfven i sin afgifna berättelse om pedagogiska iakttagelser i främmande länder sagt, att folkskoleväsendet i Sverige är bäst ordnadt i Göteborg, der det sades vara ordnadt efter grefve Rudenschölds plan.