Lord Grev 10185108 Cu du1US UIP UT d111 om framläggandet af ytterligare aktstycken rörande den polska frågan. Den närvarande ställningen, sade han, väckte allvarliga bekymmer hos honom. Väl viste han, att hvarken engelska regeringen eller engelska folket önskade att börja ett krig mot Ryssland; men han kunde dock ej läsa de hittills offentliggjorda aktstyckena utan alt blifva bekymrad öfrer att England mot sin vilja kunde, blitva inveckladt i ett krig. Under förhanden varande omständigheter borde engelska regeringen följa en destämd, väl ösvervägd politik, som vore förstådd både at engelska folket och af det öfriga Europa. De offentliggjorda aktstyckena gåfve emellertid ingen upplysning om, hvilken politik regeringen aktade följa. Det vore ingen anledning alt antaga, det de sex punkterna skulle röna en gynnsamt motta gande, alldenstund hvarken ryssarne eller polackarne voro stämda för desamam. Åf en inblandning, icke stödjande sig på materiel makt, kan man icke vänta något godt, den skulle tvertom endast föröka. krigets fasor. Huruledes vore det möjligt, att man, med den erfarenhet man har af Ryssland, kunde vänta något praktiskt resultat af dessa diplomatiska underhandlingar. Regeringen borde vakta sig för att väcka en så stark rörelse hos folket, att man ej såge sig istånd att beherrska denna. Om England hyste sympatier för polackarne låge väl dock ej häri någon grund till att gripa till vapen för dem. Det föreliggande tillfället egnar sig icke till en beväpnad intervention, och talaren hoppades att regeringen, såframt den erkände detta, skulle afhålla sig från en sådan inblandning, — Lord Russell ansåg, att en beväpnad intervention icke skulle vara på sin plats. När man betänkte huru obestämdt det område vore som man innefattade under namnet Polen, komme man till det resultat, att en sådan inblandning skulle vara. en orättvisa mot Ryssland och en olycka för Europa. Lord Grey hade uttalat som sin mening, att det vore bäst att ej göra någonting; men just senaste tidens historia har utvisat, att en sådan pas-, sivitet förökade sarorna för ett krig och gjorde passionerna ännu mera upphetsade. Att endast lägga händerna i kors vore en egoistisk politik som blott förde till isolering. I. M:ts regering hade underhandlat med Frankrike och rådgjort med Österrike, hvilken senare makt förtjenade erkännande för det sätt, på hvilket den behandlat sina polska undersåter. Han insåg icke hvarför ej Ryssland skulle kunna solja det goda exempel, som Österrike härutinnan hade gifvit. Om Ryssland antoge de sex punkterna, skulle dessa dana en konstitution för Polen och på samma gång Sifva Europa an garanti, att en ordentlig regering finnes i Polen. Detta rike skulle ej lida något af en inblandning, och skulle man kunna göra något för det, kunde detta endast ske medelst stormakterna. — Lord Brougham sann det ej vara välvist handladt af regeringen, att den så bestämdt förklarade sig ej vilja uppträda med vapenmakt, under det man ännu i S:t Petersburg rådslog om svaret. — Lord Russell anmärkte härvid, att Rysslands svar skulle afgå nästföljande dag (d. 14). — Lord Brougham invände, att man i alla fall skulle tå veta om öfverhusets förhandlingar; innan detta svar afsändeg. — Lord Derby sade, att han sympatiserade med Polen, men beklagade, att parlamentet ideligt inlät sig på förhandlingar, som blott kunde väcka falska förhoppningar. Han förundrade sig mycket öfver att lord Russell under närvarande förhållande kunde inlåta sig på en diskussion; dock gladde han sig öfver den törklaring, att England i intet fall ville låta inveckla sig i ett krig till förmån för Polen. Han fann det för öfrigt mindre välbetänkt, att lord Russell hade stödt sina förslag på Wienertraktaten, alldenstund man nu, när Ryssland förkastade dem, blott hade valet emellan att förklara krig eller tåla en förnärmelse. Ryssland skulle dock måhända gå in på förslagen, men Polen, som kräfde fullständig oafhängighet, skulle sannolikt ej göra det — Sedan Russell slutligen förklarat, att han ej ännu hade några nya aktstycken att meddela huset, återtog lord Grey sitt andragande. Vid Tulkza gingo d. 13 d:s 400 väl beväpnade polackar öfver Donau. Wallachiska trupper förföljde dem och levererade med dem en säktning d. 12:te vid Kagul. Förlusten var på båda sidor ansenlig. Efter slutud strd fortsatte polackarne sin marsch längs ryska gränsen. Inför Österrikes deputerade kammare har finansministern framlagt budgeten för 1863 — 64. Deficit utgör 49 milioner gulden, af hvilka 16 skola betäckas genom nya skatter och 33 genom kreditoperationer. I Brässel undertecknades d. 16 d:s fördraget om Scheldetullens utlösning. Fördraget träder i kraft d. 1 augusti.