stade stat ett fattigt samfund, der okunnighet och råhet gingo hand i hand. Hvad var naturligare, än att under sådana förhållanden Nordamerika tryckte alltmera på det genom sin inre tvedrägt svaga Mexiko, färdigt att snart alldeles uppsluka detsamma? Sålänge de amerikanska fristaterna ännu voro eniga, voro de för starka, att kunna allvarligt motas af någon annan makt. Men den uppståndna kampen mellan Nordoch Sydstaterna gaf de intresserade europeiska makterna, Frankrike, England och Spanien, lämpligt tillfälle att blanda sig i de mexikanska förhållandena. Den mellan makterna uppkomna oenigheten och den derefter öfvergifna planen till en gemensam expedition höra ej hit; ty sjelfva kärnan står qvar, nemigen att Frankrike utförde den till en början gomensamt uppgjorda planen. hejsar Napocon har proklamerat, att han vill, sedan husvudstaden fallit, öfverlemna åt Mexiko, att rilt välja sin författning; men som han anser en konstitutionel monarkisk vara den bästa, ör ordningens upprätthållande, skall han sannolikt snart föreslå mexikanarne en tronkandidat. Att deras val skall öfverensstämma med kejsarens, kan anses gifvet, alldenstund e suffrage universel under bajonetters påtryckning ej gerna kan så mer än en utgång. I alla händelser skall emellertid Frankrike stå i borgen för ordningens upprätthållande och partiandans undertryckande — och detta är en fördel af ofantlig betydelse för det mexikanska folket, som, seende säkerheten till lif och egendom återställd, kan börja på nytt utveckla sig i stor skala och bli starkt genom de ofantliga ressurser, hvarmed det blifvit af naturen begåfvadt. Fastän sjelf för sin dynastis skull ännu fasthållande vid ett slags absolutistiskt styrelsesystem i sjelfva Frankrike, är Napoleon likväl icke någon vän af despotism och ofrihet. Historien skall i detta fall utan tvifvel en gång gifva honom rättvisa, om än hans handlingar skola erhålla sina breda slagskuggor för den dubbelhet hvarmed han ofta gått till väga och för hans hänsynslöshet i valet af medlen. Intet berättigar oss derföre att tro, det Napoleon skall vilja förtrycka Mexiko. Och detta så mycket mindre som franska regeringen underrättat England och Spanien, att det, efter hufvudstaden Mexikos besättande, vill uppmana dem att i förening med Frankrike återställa ett ordnadt statsskick i den anarkiska republiken; vi skulle vilja antaga detta vara en ej obetydlig garanti. Det är af dessa skäl vi anse franska expeditionen i Mexiko indirekte skola bli af stor fördel för denna stat. Skulle deremot Napoleon vilja begagna sin lycka till återupprättandet af en eländig teokrati, eller en cynisk prestregering i det återeröfrade landet, då vore ock hans välde der snart slut — men ingen kan väl gerna förneka, att Napoleon, som skenbart är påfvedömets gynnare och stöd, i grunden är dess största fiende, liksom han i allmänhet är det till hvarje prestregering, och denna vetskap må låta oss hoppas, att han skall göra hvad Mexikos och hans egen frid tillhörer. Ett gagn skall emellertid Mexikos underkastelse hafva, nemligen att påskynda bemedlingen mellan de stridande parterna i Norra Amerika; om derföre, hvilket vi likväl ej vilja tro, Mexikos eröfring skulle vara ett ondt, står dock sanningen fast, att det ej finnes något ondt, som icke har något godt med sig. Ett ur god källa härflytande bref från Warschau omtalar med bestämdhet, att storfurst Constantin till hvad pris som helst vill bli qvitt den farliga post han nu bekläder; den outransakliga nationalregeringen håller honom i en dödlig oro, och man har flere gånger hört honom säga: Hvem kan väl hos sådana menniskor svara för morgondagen ? I sjelfva verket, heter det i brefvet, skulle den passiva lydnad, som nationalregeringen möter öfverallt, bli ansedd för fabelaktig, om ej hufvudstadens innevånare hvarje dag, hvarje timma såge tillvaron af denna hemliga domstol, der förrädarnes bestraffning alltid följer på någon stor moskovitisk grymhet. Sålunda ansågo sig garnisonsofficerarne, efter emottagandet af Vilnas officiela tidning, som inregistrerat till hundratal bödeln Muraviews bedrifter, böra gifva en bankett till ära för detta vidunder, af moskoviterna kalladt: den modige försvararen af kejsardömets integritet. På det ingenting skulle fattas vid festen, utverkade de sig tillåtelse af general Berg, att bli under måltiden betjenade af qvinliga fångar — polska qvinnor, som dömts för brottet att ha burit sorgdrägt! Förolämpande af qvinnor är det vanliga slutet på hvarje militärisk sammankomst i Warschan ... Plötsligt ljuder en stark mansröst, utropande: uslingar! Man söker, man frågar hvarann, hvarifrån denna stämma kommer ... Tre gånger upprepas ordet. Förvirringen blandar sig med ovissheten och inbillningen. Qvinnorna hafva försvunnit, fem at bordsgästerna falla under bordet i de — 1. ; a (in ran ARAkh doo