centraljernvägen, mellan Baltimore och Washington, har besatt Gettysburg och den säges bestå af tio regementen infanteri, jemte kavalleri och artilleri. I sydost besätter, enligt alla samstämmiga uppgifter, general Lees arme Boonesboroughdalen, Södra Bergen och Frederick. Det förtjenar anmärkas, att de flesta af dessa platser voro, då näst sista posten algick, besatta med blott kavalleri, och rapporterna utvisa derföre, att general Lees arm fast och systematiskt rycker framåt i sina angifna riktningar. Potomac är på denna sida helt och hållet i sydtruppernas händer, så att dessa kunna gå ötver, när de behaga, utan alt möta något motstånd af nordtrupperna. Lee synes älven ha en tillräcklig styrka söder om Potomac, för att hålla Hooker (nu Meader) i schack och förlama honom, under det han alltjemt kastar sina trupper framåt i Maryland och Pennsylvanien, för att bana vägar för någon viglig rörelse mot Washington eller Baltimore. En sådan bestämd rörelse mot endera eller båda dessa städer måste vara ändamålet med den utomordentliga operation, som säges ha blifvit anförtrodd åt en af hans armeko lonner. Det siges derjemte, att en stor kår afsändts från hufvudstyrkan, för att nedanför Washington gå öfver Potomac och söderifrån rycka mot hufvudstaden. Det påstås att denna division medförde en stor pontontrain, och om så förhåller sig, kan det ej gerna vara tvifvel underkastadt, att den tänker gå öfver Potomac vid Dumfries och marschera norrut mot Washington, eller, hvilket är troligare, or og . men TT på jernvägen, som går åt nordost från Washington till Baltimore. Denna rörelse är förenad med stora faror. Först och främst beherrska Nordens kanonbåtar, eller borde beherrska Potomac nedanför Washington, och det skulle vara mycket vågadt, att inför deras ögon gå öfver Potomac på pontoner. Men äfven om denna styrka komme öfver, skulle den likväl vara i en kritisk belägenhet. Den skall asskäras från alla sina förbindelser, ty Sydtrupperna hafva icke någon flotta, att skydda ryggen på en styrka, som på denna väg rycker fram. Om nämnde division af 30,000 man skulle röna någon motgång, hafva de ingenting att falla tillbaka på, och deras reträtt kan bli afskuren af Nordens kanonbåtar. Sannolikt afser man, att låta kåren marschera mot Norr och förena sig med de afdelningar, som rycka längs Washingtonoch Baltimore-banan från Frederick city. Om den kan återställa förbindelserna med hufvudarmåen på denna väg skall den vara räddad, och rörelsen kan hafva till verkan att isolera Washington i syd och ost, liksom det snabbt isoleras i norr och nordvest. De både regeringarne, eller snarare de tvenne nationerna, tyckas behandla denna invasion på helt olika sätt. Det är klart, att sydregeringen nedlagt hela sin kraft i rörelsen och anser den vara ett vida vigtigare företag än invasionen sistlidet år. Vi underrättas, att under de sista trenne veckorna 40,000 man sydtrupper hafva passerat genom Lynchburg, afsedda för Richmond och Norden. General Lees gamla trupper, hvilka han för några veckor sedan afsändt till Chattanooga, 20,000 man från general Braggs armå och 10,000 man från general Beauregard i Charleston skola användas till denna kritiska kamp. Norden måste mota en organiserad invasion af största omfattning, ledd af en anförare som slagit alla dess generaler den ene efter den andre med trupper vida underlägsna den armå, han nu har under sig. Å andra sidan är ej allenast nordregeringen hjelplös och förlamad, utan äfven folket delar dess overksamhet och apati. Anblicken af denna desorganisation är oangenäm och bedröflig. Hufvudstaden är alldeles omringad, jernvägarne äro besatta, fienden svärmar öfver en af de rikaste och mest befolkade stater; men folket i denna stat nöjer sig med att ställa Susquehannafloden så hastigt som möjligt mellan sig och inkräktarne, och guvernören i New-Jersey har dragit sina trupper tillbaka från stridsplatsen, emedan han ej kan komma öfverens med guvernören i Pennsylvanien om de vilkor, under hvilka folket skall göra tjenst. . Underrättelserna om hufvudstaden Mexicos intagande af fransmännen skall säkerligen väcka mycket olika känslor och framkalla skiljda omdömen angående händelsens vigt och följder. Af flera skäl skulle vi vara hugade anse franska vapnens framgång vara en lycka för Mexico sjelft, äfven om man ur folkrättslig synpunkt principielt måste ogilla eröfringskrigets inledning. Dock kan man väl med stort skål antaga tör gifvet, att flere af de berättelser om stämningen hos mexicanarne sjeltva mot fransmännen varit väl mycket särglagda och felaktiga genom väl långt drifven partiskhet. Märkligt är också, att Times mexicanske korrespondent varit särdeles gynsamt stämd för expeditionen, såsom en behöflig handling i läglig tid, och det fastän den engelska opinionen ingalunda kan antagas med gunstiga ögon åse, huru Frankrike genom Mo . a unvndavnlaatalana 5 e a3a— — —— —d— ——— — — — (OD — — — — — 5— cs AR — — — ):. — — e:333000 — — Ar mm om —