glada oss att få se Polen i händerna på polska embetsmän, men kunna vi vänta oss, att denna glädje skull delas af öfverhufvudet för den familj, mot hvilken dessa embetsmän ofelbart skola rikta sina ansträngningar? Vi fordra en polsk lagstiftande församling under en rysk konung, men hafva vi äfven betänkt, om det finnes utsigt till en enig samverkan mellan en rysk konung och ett polskt parlament, eller om det är sannolikt, att kejsaren vill skänka en församling en dylik myndighet, under det han med visshet vet, att man skull efter förmåga begagna denna myndighet emot honom sjelt? Vi begära ej återupprättandet al den polska arnden, hvarom det talades i 1815 års fördrag. Och likväl, hvilken borgen kan Polen utan en sådan arme hafva för upprätthållandet af dess författning, äfven om det vore hugadt för att mottaga den? Derjemte må vi icke lörgäta, all kongress Polen endast utgör en liten del af det Polen, som existerade före 1772 års delning, och att Ryssland, om det ginge in på allt, hvad man af det begärde, endast skulle förbereda en agitation i alla andra polska provinser, lik den som skakade Italien alltsedan grundläggningen af en konstitutionel monarki i konungariket Sardinien. Dessa omständigheter göra det högst osannolikt, att kejsaren al Ryssland tillochmed i sin nuvarande osäkra och farliga ställning skulle låta förmå sig, alt ingå på de af England och Frankrike uppställda och till en del af Osterrike understödda sordringarne. Vi begära något, som vi svårligen kunna vänta oss uppnå, och om vi öfverhufvud ernå det, kunna vi likväl icke hoppas, att den polska frågan skall vara löst eller något mera uppnädt, än att för ögonblicket slut gjorts på blodsutgjutelsen, för att densamma efter ett kort afbrott må kunna förnyas på ett ännu fruktansvärdare sätt. Men om dessa förslag skulle bli tillbakavisade, i hvilken ställning skola vi då befinna oss? Vi handla gemensamt med Frankrike, men med olika assigter och olika intressen. Vi önska båda rädda Polen, men alltifrån denna punkt skiljas med nödvändighet våra vägar. Vi önska ej återeröfra eller se Frankrike ätereröfra Rhengränsen; vi ifra ej efter att begagna oss af Preussens nuvarande, genom dess konungs och ministrars vanvettiga dårskap framkallade svaghet, och ej heller efter att upphäfva den europeiska jemvigten genom Rysslands förödmjukande eller försvagande! Vi hafva intet att vinna at kriget och vi ha allt skäl att önska freden. Det är naturligtvis möjligt, att bakom allt detta ligger något, som, i fall vi kände det, skulle aflägsna de svårigheter, som oroa oss. Vi hafva hört, hvilket handlingssätt vår regering inslagit; Frankrikes och Österrikes hållning känna vi icke riktigt. Denna omständighet synes oss vara full af faror; dock gifves det kanske ett medel att undvika faran utan krig och skam, hvilket vi likväl med vår bristande kunskap icke kunnat upptäcka. Läsaren må sjelf draga sina slutsatser ur det stora verldsbladets hållning, hvilken emellertid synes oss synnerligt vacklande. Om Englands planer med hänsyn till Polen heter det i en skrifvelse från Wien till Köln. Zeit.: Enligt bref från London, åt hvilka våra förnämsta finansierer skänka förtroende, har lord Palmerston beslutat uppträda vida kraftigare i den polska frågan, än man af lord Russells officiela uttalande skulle antaga. Man sysselsätter sig redan i London med, huru vestmakterna (om Ryssland går in på deras försleg) skola skaffa sig en garanti för, att fientligheterna i Polen verkligen upphöra. Det har föreslagits, att de båda makterna under nämnda förutsättning borde utnämna kommiesarier, hvilka skulle besitva sig till krigsskådeplatsen och sätta sig i förbindelse med den polska nationalregerinden. Denna, som hittills hållit sig alldeles dold, skulle naturligtvis derigenom nödsakas framträda i dagens ljus genom en representant, och man önskar, att denne måtte vara en högt ansedd, framstående personlighet. Det har nämnts grefve Zamoyski, furst Czartoryski o. a. Man tyckes dock ännu ej hafva bestämt sitt val. I törbigående förtjenar anmärkas, att man i Petersburg under sitt ifriga sökande efter nationalregeringens ledare ånyo kommit, oaktadt det osannolika deri, på den tanken, att grefve Wielopolski sjelf står i spetsen för denna hemlighetsfulla makt. I Paris råder stor ovisshet och spänning, ty man känner nästan alldeles icke till hvilka Rysslands afsigter äro. På Börsen är ostadig väderlek; kursen är känslig för den minsta politiska vindfläkt, i allmänhet med fallande tendens, hvilken härleder sig till en lel af rykten om hemliga rustningar, sammanställda med kejsarens resa i dessa dagar ill Cherbourg, der han skall passera revy med ej allenast några, utan samtliga franska pansarfartyg. En annan omständighet, som föranledt vetraktelser, är äfven den, att Moniteur ofentliggör in extenso polske erkebiskopen Fe