unga skattebördor och med förlusten af alla e friheter hvaröfver de förut varit så rättnätigt stolta. Det gifver dem ej i ersättning ns glädje öfver en seger eller berusningen fver krigiska framgångar. Det har ej skänkt lem en enda hjelte, hvilken de för en timmu unnat hänföras al. Deras största bedrift hu arit att rädda deras hufvudstad från att b utagen, något som de en annan gång måhän la ej skulle vara i stånd att göra om ige )m de vunno en slagtning skulle det gö lem föga godt, men de äro ej ens i stånd att vinna denna tillfälliga framgång. Af alla de vårda ord som yttrats på New-Yorksmötet. nåste det hårdaste al alla varit det hvilket setecknar kriget som fullkomligt misslyckadt. Denna sanning kan man omöjligt förneka. Hvad helst som i andra alseenden kan sägas om striden — antingen den är konstiutionel eller olagli ändig eller lättsin nigt påbörjad. — kan dock intill denna dag ej nekas att den är ytterst hopplöÖs. Medan vårt folkyttrade Mr Wood, m1 dt som in gen gjort förut, så ha vi likväl blott rönt nederlag, förödmjukande för vårt högmod, förstörande för alla våra materiela intressen och tillintetgörande för frihetens anda. Vi måste uppriktigt erkänna inför den civiliserade vorlden att vi blifvit slagna och ej kunna lyckas i hvad vi företagit. Ilvarje deltagare i summankomsten måste ha känt att dessa ord ej tilläto motsägelse och att Nordens r rser som alltid visat sig otillräck nu visat sig vida otillräckligare än förut. Aldrig har logiken understödts af mera obevekliga takta. Om detta möte vore starkt nog att befria opinionerna och lösa folks tungor, skulle vi kanhända om sex veckor undra, hvari krigs partiets styrka entligen at, liksom man i Frankrike efter Robespierres fall frågade hvarandra hvad slags tolk som kunde ha varit jakobiner. Vore ej amerikanska politiken så föga att lita på, skulle man kunna anse en dylik utgång för högst trolig. At sammankomsterna emellan Mr Wood och president Lincoln ser det nästan ut som skulle äfven den senare önska fred om han blott visste huru den skulle vinnas. Måhända skall detta möte visa honom vägen. Om ett vapenstillestånd blefve ingånget, tro vi ej att någotdera partiet skulle ha brådt att förnya kriget, och längtan efter fred skulle förse båda regeringarne med de starkaste motiver för att skilja Norden och Södern åt på lämpliga vilkor. os RET