Senare Post. Under det Englunds regering iakttager in mycket vac klande hållning i polska frågan, synes allmänna meningen inom England bli tålig (liksom den af somliga påstås vara det Frankrike). I underhuset har Fitzgerald illkännagifvit, att han skulle såsom i dag, måndagen, väcka förslag om en adress till lrottningen, hvilken skulle gå dorpå ut, att uset med beklagande erfarit, det tyssland iterigen begått fördragsbrott, och att dertöre le fördrag, som garantera Rysslands suve nitet, måste af Englaud förklaras upphiäfda — I öfverhuset var lord Stratford de Redeliffe häftigt yttrat sig mot ryssarnes grymheter i Polen. Fredens upprätthållande är otänkbart, så länge Polen förblir under Rysslands välde. Polske erkebiskopen Felinski har på besallning afrest till Petersburg, der han skall inför kejsaren stånda till rätta för sin opposition. Den omnämnda stölden i finanskassan skedde genom ett inbrott från våningen ofvanför ned igenom taket. Eftersom alla obligationerna lyda på innehafvarne, skall det nu utförda oskentliggörandet af en del af numren icke kunna hindra deras försäljning på Europas penningmarknader. Inom Italiens deputerade kammare har Ratazzi tillvitat ministören ljumhet och svaghet, såväl i atseende på den inre som yttre politiken. Han anmärkte, att han fullkomligt erkänner de svårigheter, som resa sig moten lösning af den romerska frågan; regeringen skulle likväl kunnat gå något kraftigare tillväga i sin utländska politik. Han uttalade sig äfven med ogillande öfver den med Frankrike afslutade öfverenskommelsen för röfvareväsendets undertryckande. Ett aftal med de milicära cheferna skulle varit tillräckligt för det afsedda ändamålet. I den polska frå ågan hade regeringen på allt sätt sökt åstadkomma en öfverenskommelse mellan Frankrike och England. Ninisterpresidenten hr Minghetti försvarade regeringens utländska politik. I afseende på romerska frågan erinrade han derom, att Cavour förhandlat med franska regeringen angående ett förslag, som fastställde Roms utrymmande af fransmännen under vilkor, avt italienska regeringen skulle förhindra hvarje infall af beväpnade skaror på påfligt område. Han omnämnde derefter det af fransmännens kejsare i maj 1862 till hr Thouvenel ställda brefvet och förklarade, att om han då varit minister, skulle han hafva antagit skrifvelsen såsom grundval för en blifvande öfverenskommelse mellan Frankrike och Italien. Efter den ministervexling, som egt rum i Frankrike, har det icke synts mera än rådligt, att vid nya underhandlingar tillgripa initiativet; regeringen är likväl städse beredd till underhandling.