— — ——— Göteborg d. 20 Juni 1863. Svenska läraremötet. En stor del a deltagarne i detta möte lemnade redan i dag på morgonen med då afgående bantåg vår stad. At de qvarblifna torde de flesta algå i afton med ångfartyg söderut och i morgon bittida med bantåg, hvarjemte sumtidigt en del begilvit sig till badorterna på kusten. — De synliga spåren af mötet äro dermed försvunna, men länge skall troligen i minnet lefva de angenäma stunder, hvilka tillskyndats mötesdeltagarne genom sammanträffandet med embetsbröder från skilda håll. Enhällig, såvidt vi warit 1 tillfälle att erfara det, har belåtenheten och tacksamheten varit från gästernas sida gentemot deras värdar. Senaste branden i Masthugget. Undersökningen härom har erhållit ett nytt uppslag. Den förut hörda plåtslagaren Olof Andersson, hvilken förut med bestämdhet sade sig ha sett Bengtsson vid eldsvådans utbrott återtog vid fredagsransakningen denna uppgift, men deremot har Bengtssons hustru förmåtts tillstå, att ej mannen, men en af honom legd person anlagt branden. Denne, manspersonen Anders Berndtsson, häktades ätven, men bestred naturligtvis vid fredagsförhöret anklagelsen. Men hustru Bengtsson, äfvensom smedsarbetaren Wennervik upplyste, att Bengtsson på senare tiden haft hemliga samtal med Berndtsson, och tillade hustru B. att natten till d. 6 d:s då hon och mannen befunno sig vid Kallebäck, hon blitvit väckt af honom innan larmskotten voro gångna men, vid åsynen af elden och han då afsides sagt till henne, att det nu vore deras hus som ginge, saml att Anders gjort sin sak bra, fast det nog komme att kosta en hundra rdr. Då hon klagat, det han gjorde både henne och barnen olyckliga, hade han sökt trösta henne med att allt nog åter skulle blifva godt när assuranssumman utfölle. Bengtsson hade visserligen då och då gifvit Berndtsson några gamla klädespersedlar, man vid förhöret igenkände Wennervik med bestämdhet den blärandiga skjorta Berndtsson påhade, såsom sig tillhörig, och både han och hustru Bengtsson uppgåfvo att så väl denna, som flera andra klädespersedlar, hvilka sedermera blifvit funna i Berndtssons hem, då de begåfvo sig af till Landvetter befunnits i Bengtssons bostad och sålunda omöjligen kunnat komma 1 Berndtssons ego med mindre än att denne ännu senare på aftonen varit der inne, hvilket ytterligare styrktes deraf att Berndtssons värdinna uppgaf, det han ej varit hemma den ifrågavarando natten. Angående sin frånvaro från hemmet förklarade Berndtsson att han på aftonen begifvit sig till egendomen Böö, der hans hustru vistades hos svågern, arrendator Nilsson, och efter sammanträffandet med henne, då han ej ville följa henne in och det vore väl sent att återvända till staden, tillbragt natten ute på marken och först kl. 14, 6 på morgonen gått till staden, der han kl. 6 inträffade vid sitt arbete hos sadelmakare Holmberg vid Drottninggatan, der han varit anställd vid husbyggnad. — Saken, som nu tycks ha slagit in på rätta stråten uppsköts för vidare upplysningars inhemtande och kompanjonerna Bengtsson Berndtsson återfördes till cellen.