Från Utlandet. Hvilken makt polska nationalregeringen eger i Warschan, inför en stark garnison, som sjelf är en arme, inför tusentals ryska embetsmän och spioner, utan att ryska regeringen förmår röra ett hår på dess hufvud, derom kan man svårligen göra sig någon riktig föreställning. Ryska myndigheterna befalla, att det och det skall göras, men en hemlig underjordisk röst befaller någonting annat — och den hemliga rösten lydes öppet, utan att de förra kunna göra annat, än harmas inom sig och för sig gjelfva erkänna sin vanmakt. Den ryske litteratören N. Berg omnämner uti ett af sina Warschaubref ett par exempel på den hemliga nationalregeringens makt och verksamhet. -För några dagar sedan inträdde hos en mycket aktningsvärd man, som står betydligt högt på härvarande administrations trappsteg, en obekant man och bad betjeningen anmäla honom: jag har ett ytterst vigtigt ärende — barzo pilny interes, som man här plägar säga, när man vill ba företräde hos någon. Herren lät svara att han nu är mycket upptagen och ej har tid. När den obekante fick höra detta, sände han lakejen ånyo in i kabinettet och bad honom säga, att hvad han hade att säga herren var vida vigtigare än hvadhelst denne än hade för sig. Den okände fick tillträde, och sedan de blifvit på tu man hand framdrog han ur fickan ett dekret af nationalregeringen som anbesaller nämnde herre att till nationens kassa inlemna en viss summa. På slutet fanns en anmärkning, att om han icke uppfyllde detta, skulle han få dela samma öde som Miniszewski. Herren gick tigande till pulpeten, framtog den erforderliga summan, öfverräckte den åt den hemlighetsfulle herren — och de togo artigt afsked af hvarandra. Detta är redan andra fallet af detta slag med högtuppsatta stats-embetsmän. Om grefvinnan Wielopolski berättar man en liknande händelse: Söndagen den 24 Maj då hon utgick från kyrkan att återvända hem, framträdde, just då hon satt sig i vagnen, två personer, hvilka visade henne ett dylikt centralkomitöns dekret. Grefvinnan blef försagd, sökte undanflykter; men man vände om dekretet, och på andra sidan var hon i tillsälle att läsa sådana saker, som genast föranledde henne att fråga: när och hvar? — I morgon kl. 12 i Sachsiska trädgården, i den och den allken. Man påstår, att på den bestämda timman frasade grefvinnans sorgklädning i den uppgifna allöen, de okände trädde fram, togo penningarne och försvunno. — — — Ungdomen härstädes har upphört att röka sör att spara sina penningar. En at mina bekanta, en icke alldeles ung man, berättade mig att man gifvit honom en anmärkning med anledning af hans vana att röka dyra cigarrer. — ochghan har nu tvärt slutat att röka. En officiel petersburgertidning Invalide meddelar i afseende på samma ämne ett bref från en i Polen vid ryska armåen tjenstgörande officer följande: Vi försöka att hemlighålla alla våra operationer; ty insurgenterna äro städse alltför väl underrättade om våra truppers rörelser. Insurgenterna veta på förhand de olika målen för våra expeditioner. Vi hafva den största svårighet att kunna erhålla vägvisare; vi finna ingen i de byar. genom hvilka vi passera; alla innevånare gömma sig undan. Det är tillochmed bästa beviset för att ett band finnes i grannskapet. Man kommer till en by, man skaffar sig upplysningar; men man erhåller öfverallt samma svar: Hvad viljen j? vi äro lugna; insurgentorna hafva ej synts till härstädes. Sjelfva myndigheterna i byarne gifva oss icke någott annat svar. Det är likväl otvifvelaktigt, att bönderna mycket väl veta, hvar insurgenterna äro, och att de tillochmed förse dem med deras förnödenheter. Det är säkert, att man redan vid vår ankomst har på väg ett bud till insurgenterna, för att tillkännagifva för dem, att vi äro i annalkande. — Dessa fakta synas oss slående dementera de via Ryssland, Österrike och Preussen utkolporterade lögnaktiga ryska uppgifterna om de vålds