Ilästtjufsvarne på Mississippi). (Efter SAN the year round.) Dessa ord voro en uppenbarelse. Genoralen stötte på min armbåge. — De äro hästtjufvar, herre. Underrättelsen om våra omedvetna värdars profession var icke egnad att lugna mig. Jag lyssnade temligen nervöst till en liflig debatt, som nu uppstod angående lämpligheten af att hastigt föra de stulna hästarne öfver till Missouri eller att ligga dolda i några dagar, tills de förföljandes första ursinne blifvit gäckadt och derigenom svalnat. Åsigterna voro olika. Den enda person af manliga könet som ej deltog i despyten var den gamle mannen som liknade en landtbrukare och hvilken tilltalats som mr Stone. Han satt lugn sedan han afslutat sin måltid och återtagit tobakspipan, och vi kunde af honom icke se mera än det vördnadsvärda gråa hufvudet och de lätta skyarne från hans sjöskumspipa. Han satt nemligen vänd emot dörren. Mrs Stone, hans