Ännu den 3 Maj kändes marken darrande och het. En siroccovind, den blyfärgade himlen och ovanliga ljud under jorden, allt tycktes förebåda en ny jordbäfning, och de olycklige innevånarne trodde i sin fasa att ön skulle sjunka i hafvet. Till all denna skräck sällade sig en ny farhåga. Jordbäfningen hade så skakat fängelset, fordom stormästarnes palats, att man fruktade det sangarne skulle kunna slippa ut. Pa aftonen den 4 upptäcktes en komplott. Fångarne, 108 till antalet, voro nära att lyckas bereda sig friheten. De hade gräft sig en gång under fängelsets murar. Soldater uppställdes emellertid nu på olika ställen och äfven på palatsets tak med order att ihjelskjuta hvem som försökte fly. Några af fångarne ha bekänt att de ämnat sätta eld på staden, döda så många af innevånarne de kunde, taga med sig så mycket byte de lyckades komma öfver och sedermera fly med vid stranden liggande batar. Ny oro uppstod. En hvar som hade vapen beväpnade sig, och hela natten höll man regulier vakt vid alla tält. Den 5 Maj fördes anstiftarne och öfriga af de mest förtviflade sällarne till ett mindre sängelse, der de äro slagna i jern och noga bevakade. I anseende