SR V FAR Å T UV UV TA OR VUr 8 — -— Jordbäfningen på Rhodos. Läsaren torde erinra sig att vi för någon tid omnämnde det en svår jordbifning ater ustadkommit olyckor och förstörelse på ön Rhodos. Under en tid af öfver åtta dagar hafva de olycklige innevånarne varit hemfallna at fasa och förtviflan, ty så länge fortfor upproret i naturens innandöme. Redan den 16 April märktes en svag jordstöt på ön, men först den 22 i samma månad bröt hemsökelsen i hela dess förfärlighet lös öfver det olyckliga landet. Morgonen af denna dag beskrifves såsom lugn och mulen; men vinden blef vid middagstiden starkare och växte så småningom tills en ordentlig nordanstorm inträffade. Temperaturen föll tills det blef bittert kallt. Kort före klockan half elfva på aftonen började jorden att vågformigt röra sig från nordost mot söder, hvarefter nagot senare följde en sammanhångande stöt, hvilken darrade genom ön under loppet af nära en hel minut. Öfverallt hörde man brakandet i timmer och väggar, blandadt med qvinnooch barnskrik, hundtjut och det obeskrifligt hemska och onaturliga ropet af kameler. Alldenstund rhodierna gå till sängs tidigt, öfverraskade olyckan åtminstone tre fjerdedelar af dem i sömn, hvilken för många blef deras sista. Att beskrifva den scen, som mötte blicken då man gick ut på gatorna i staden, är omöjligt. Det hela utgjorde en sammanställning af förfärande scener och ljud, som ej genom ord kan återgifvas. Ehuru blott en enda lätt stöt ytterligare förekom under natten fortfor likväl det sorgliga skådespelet till följande morgon, då man kunde uppskatta den verkliga skadan. Omkring tusen hus ha blifvit mer eller mindre skadade och af dem ha 400 blifvit helt och hållet förstörda. De festa öfriga torde man dock bli nödsakad att nedtaga, ty de ha remnat öfverallt. Inom citadellet ha omkring tjugo hus blifvit förstörda och många allvarsamt skadade. Stor förstörelse har äfven åstadkommits på befästningarne och på de arkitektoniska relikerna efter de gamla riddarne. Af dessa senare har det vackra fyrkantiga St. Michaelstornet vid inloppet tlll hamnen remnat uppifrån och ned, hvarförutom ock en stor del at dess inåt landet belägna sida helt och hallet ramlat. De forna stormästarnes palats, numera ett fängelse, har äfven på flera ställen remnat och likaså fyrtornet, flera andra monumentala byggnader att förtiga. Byarne på ön hafva lidit lika mycket som staden. Af fyrtiofyra byar ha nemligen tolf blifvit helt och hållet förstörda och de andra mycket skadade. Byn Massari har blifvit jemnad med jorden. Äfven dess kyrka, som för tre år sedan byggdes ny och blifvit mycket starkt och omsorgsfullt uppförd, är su godt som förstörd. Taket har fallit in, väggarne iro remnade och de med jern sammanfogade hvalfbågarne ha ramlat. Af befolkningen, som utgjordes af 200 personer, äro 126 personer dödade och omkring 30 sårade. Det var en sorglig scen: lik lågo öfverallt krossade under ruinerna medan de få efterlefvande gingo omkring klagande öfver sina döda. Öfver hela ön dödades omkring 250 personer. Följande dag, den 23, kände man upprepade gänger lätta jordstötar och dessa följdes af andra, tills den 26 cen häftig åskby med regn nedkastade åtskilliga af de hittills icke helt och hållet förstörda husen, hvarigenom befolkningens elände ytterligare ökades. Den 30 följde ånyo mycket starka jordstötar. Boningshusen öfvergafvos omedelbart; tält och hyttor af segel, mattor och hvad som kunde fås tillsammans uppställdes på hvarje tom plats. Europeiska konsuler, infödingar, alla med ett ord sökte så sadant sätt skaffa sig ett dylikt tak öfver hufvudet, att man icke hvarje ögonblick behöfde befara att det skulle krossa en. Man packade sig så tätt tillsammans i dessa improviserade bostäder, att sjukdomar tillfölje deraf befarades. A ss Jas 11