kall vara. att öfvervaka densammas punktiga och ärliga utförande. Såsom läsaran finner, luktar det mycket tutrök af denna nya, såsom det angifves, fverenskomna kombination, isynnerhet som Ryssland antagligen ej skall uppfatta den såom försonlig, utan tvärtom som en dess ätt (eröfringsrätten) kränkande. Alla de unlerrättelser, som ingå från Ryssland, samstämna nemligen i uppgifterna om de stora rustingar dess regering vidtager, för att möta le krigiska eventualiteterna. Permitterade oficerare inkallas till krigstjenst; artilleriet örstärkes; Kronstadt är skådeplatsen för stort crigiskt, lif, och kejsaren besöker flere gånser i veckan denna plats. Till parisertidingen Patrie skrifves bl. a.: Den politiska atmosferen i Petersburg är alltjemnt upp ylld med krigiska rykten och de militära örberedelserna fullföljas i stor skala. Man har nyligen inkallat till tjenstgöring tredje bataljonerna af gardesregementena, hvilka vanligen utgöras af två bataljoner. De fjerde bataljonerna skola bilda reserverna. En ordre från czaren förbjuder beviljandet af någon permission åt de kejserliga sjöofficerarne. I Kronstadt utrustar man krigsfartygen, öfvar. sjömännen, anordnar ansenliga förråder, och ls 1 — F—H — a 0 — — 0 8 under allt detta är det sör hvarje främmande förbjudet, att besöka örlogshamnarne. Från sjelfva krigsskådeplatsen i Warschau förljudes föga nytt, nästan intet. Docks läsa vi i ett bref trån Polen följande: Den dag är icke långt borta, då Warachau skall, alltmer och mer inklämdt af den upproriska kordongen, nödgas försvara regeringens säte, storfurst Konstantin, markis Wielopolski och general Berg; en af patrioterna företagen rekognoscering, som utatråckts ända till något öfver !; mil från förstaden Praga, har slutligen gifvit hufvudstadens innevånare tillfälle att se försvararne af deras frihet. Den polska örnen, lian och schapskar hafva glimmat på slätten inom synkrets för kejsar Alexanders olyckliga offer, och föga fattades, att en öfverraskning skulle föra 200 liemän ända inunder Warscaus murar. Storfursten suckade, markisen bleknade och generalen röt. Tusen man af storfurstens garde skickades i all hast emot dessa oförsigtiga, hvilka dock lyckades komma undan fiendens förföljelser, ehuru icke tillräckligt hastigt, för att ej nödgas lemna qvar 11 man, hvilka kommit ända fram till de första husen i Praga. De blefvo ock straffade med döden. dessa polska bundar, såsom Berg behagar kalla den för sin frihet kämpande polska nationen. Belägringstillståndet är proklameradt inom distrikten Dänaburg, Rieshie, Lucyn, Drissen, Polozk, Sebesch och Lexel i guvernementet Witebsk. Denna omständighet tyckes utvisa, att det möjligen ändå ligger nägon sanning till grund för ryktet om någon rörelse i Smolensk, om den än icke kommit till något verkligt utbrott. Inom Englands underbus har Turkiet varit på tal. Gregori fästade husets uppmärksamhet å det ottomaniska rikets belagenhet och begärde framläggande af de dokumenter, som handlade derom. Han sade stunden nalkas för denna stats upplösning och han klandrade engelska regeringens politik, hvilken endast understödjes af Österrike. — Regeringsmedlemmen Layard försvarade engelska regeringens politik, och förnekade att Turkiets kristna undersåter måste lida kränkningar af de ottomaniska myndigheterna. Engelska regeringen har alltid yrkat på retormer. Sultanen gör sitt bästa, i betraktande af situationens svårigheter och hans undersåters fördomar. Agitationen i Serbien har frammanats genom serbiska regeringens intriger. Serberna hafva, dertill drifna af Ryssland, alltid intrigerat mot Porten. Ryssland har lemnat vapen åt serberna, fastän engelska regeringen underrättat den, att om den lät slaviska frågan taga fart, skulle Warschau och icke Serbien bli det slaviska rikets medelpunkt. Tvenne månader derefter utbrast en resning i Polen. De vapen, som Ryss land lemnat serberna, blefvo skickade till polackarne. Den af Gregori uppdragna taflan öfver Turkiets ställning är falsk. De kristna der i landet äro mera förtryckta af sina chefer än af turkarne. Porten har utfört reformer, hvilka skulle kunna vara föredömen för tvenne europeiska regeringar, som påstå sig vara kristna och civiliserade: påfvens och Spaniens. Turkiet har begärt hjelp och råd af England och Frankrike. Det har underställt deras agenter sina finanser. Turkiska regeringen har användt hvarje öre af det upptagna lånet för angifvet ändamål. — På en sanmärkning af Cobden har Gladstone svarat, latt sultanen vill ärligt återupprätta Turkiet, Åh han gkall JVCkas om han ei hindras af 4 : ö ö ö TT e L GeklLL—oreDlt;. —