revolutionära komiteen ställas inför krigsrätt. Ryssarne hafva i Volhynien och Podolien endast 30,000 man, hvilka till största delen äro koncentrerade vid gränsen och vid Bug. Den stora handelsoch fabriksstaden Lodz i Polen har besatts af insurgenterna och af dessa organiserats fullkomligt polskt; alla embeten förvaltas af de utaf nationalregeringen insatta polska tjenstemännen, de resandes pass granskas af de polska myndigheterna och hela den militära och civila makten handhafves blott af de upproriskas ledare; ett angrepp af ryssarne väntas. I Warschau utkomma nu 6 af nationalregeringen gillade hemliga politiska ströskrifter. Från Konstantinopel skrifves, att kriget plötsligen åter vinner utsträckning i Kaukasus. Till omkring 30 mil från Odessa hafva friskaror framträngt och tillfångatagit 300 ryssar. Flera ryska officerare skola äfven hafva öfvergått till dem. Från Genua skrifves d. 21 maj, att Garibaldi och hans omgifning beslutat på det eftertryckligaste understödja resningen i Polen. Detta skall hufvudsakligen ske genom afsändandet af vapen och utrustandet af en sjöexpedition, hvilken äfven, såsom de invigda påstå, snart är färdig. I Genua värfvas flitigt, men så slugt, att regeringen knappast kan lägga sig deremot. På Caprera råder stor rörelse. Garibaldis förtrognaste vänner utkallas ofta till konferenser på ön, hvilka då äfven bevistas af 3:ne polackar, hvilkas namn hemlighållas. Insurgenterna i guvernementet Kowno utsträcka åter sina ströttåg till kusten, i närheten af Libau i Kurland. Man gissar derföre, att de vänta ny tillförsel sjöledes ifrån. Oldenburg har liksom de andra tyska staterna erhållit en uppmaning från franska regeringen, att understödja de trenne stormakternas steg i Petersburg. I sitt svar härpå förklarar kusin Peters regering sig högligen smickrad af uppmaningen att gå hand i hand med stormakterna, men afslår den likväl, icke så mycket på grund af storfurstens slägtskap med ryska kejsarehuset, som derföre att den icke delar franska regeringens äsigter, och derföre att den alltid trott sig böra iakttaga den grundsats, som bäst lämpar sig för mindre stater, att aldrig lägga sig uti en främmande stats inre angelägenheter, då den ifrågavarande staten icke angår den vidare. Rykten gå om utbrott af oroligheter i Preussens hufvudstad Berlin. Det skulle ej förvåna oss om ryktena talade sanning; ty stämningen är ej obetydligt upphetsad. I några af valkretsarne i Berlin hafva valmännen redan hållit möten, för att förklara, det de fullkomligt gillade deputeradekammarens hållning, och isynnerhet densammas senaste adress, hvarefter man enstämmigt uttalade sin tacksamhet till de deputerade. Regeringen har för afsigt att oktrojera en ny presslag efter franskt mönster. Konung Wilhelm skall i denna vecka begifva sig till Carlsbad, för att återställa sin försvagade helsa. Underrättelserna från Berlin hatva väckt stor oro öfverallt, och isynnerhet i Frankrike, der utsigterna till krig med hvarje dag bli större, isynnerhet som de till Paris ingående uppgifterna från Petersburg med hvarje dag ljuda mera krigiska. Valagitationen i Frankrike antager allt större propotioner. Regeringen låter alla minor springa, tör att skaffa fram sina kandidater. En broschyr kar utkommit emot Thiers och den ministeriela tidningen Ration utdelas hvarje dag i 80,000 exemplar. Constitutionnel spyr eld och lågor. De öfriga tidningarne äro äfven uppfyllda med valartiklar, valmanifester etc. Af dylika äro äfven husmurarne i Paris öfverklistrade. Thiers val anses gifvet. Hans motståndare, regeringens kandidat hr Devinck, har visserligen ännu icke blifvit utnämnd till senator eller statsråd, men till civillistans chocoladleverantör. Oppositionen skrattar åt antitesen, att hr Thiers inskrifvit sitt namn på Historiens taflor, men hr Devinck sitt på chokoladtaflor. I ett af Marseillees valdistrikt är stadens forne borgmästare hr Lagarde regeringens kandidat. För några dagar sedan fann man följande skrifvet på ett hans valmanifest: La Garde meurt et ne se rend