— Telegrafstyrelsen har nyligen afhjelpt en länge känd och erkänd olägenhet på telegrafstationen i Stockholm. Det hado nemligen med iskäl varit öfverklagadt all expedierandet af ankommande och algående depescher fördröjdes derigenom att det endast fanns en tjensteman för hvardera afdelningen. Det hände sålunda ofta, isynnerhet vid börstimman, att ända till 6 eller 7 afsändare af telegrammer, som ankommo på en gång, måste vänta medan mottagande kassören räknade ordantalet i aftemnade telegrammer, numrerade och journaliserade dem, vexlade penningar, med ett ord under det att han verkställde alla de operationer, som ett telegram måste undergå innan det utlemnas till telegrasisten. Denna olägenhet för korrespondenterna har, som sagdt, blitvit afhjelpt derigenom att telegrafstyrelsen förordnat tvenne biträden på stationen, hvilka förrätta en del af kassörernas åligganden, till fortskyndande af expeditionen. — Svea holrätt har fastställt Stockholms rådhusrätts utslag angående boktryckeriarbetaren Grosse samt hans ogifta dotter Maria Teresia, hvilka äro dömda att sör blodskam mista litvet genom halshuggning och att ej i kyrkogård tå jordas. . — Posttidningen meddelar följande, hvilket förtjenar att observeras: Af torekommer anledning och då svenska och norska resan. de i Tyskland stundom rönt olägenheter a att icke vara med pass försedda. anse vi oss böra fästa allmänhetens förnyade uppmärksaur het å nödvändigheten för resande att unde resor i Preussen och andra tyska stater kun. na sorele resepass i behörig ordning. — Bgl. biblioteket har i dessa daga från expeditionssekroteraren Loven satt emot taga en i hög grad intressant och dyrbar sam hng at C. G. Hiltelings anteckningar och rit ningar under antiqvariska forskningar 1 We stergotland och Småland, på Oland och Got land åren 1788—1801, tillsammans utgörande 11 qvartband. Kongl. biblioteket bevarar för ut hela serien af topografiskt-antiqvariska upp teckningar från 16och 1700-talen, gjorda a Bureus, Rhezelius, Aschaneus, Hadorph, Cel rius, Peringsköld, Broocman m. fl, hvarför det är så mycket angenämare att älven Hil selinge handskritter blifvit åt dess vård an fortrodda, som derigenom bekommits sortsätt ningen och slutet ar aldre tiders strätvander i denna riktning. HAu33— a—