kulle öfverlemna den förut bekanta adressen ill konungen, i lördags väntat till ki. 4 2 på var från allerhögsta ort, erhöll presidenten jrabow det besked, att H. Mt. icke fann sig öranlåten mottaga deputationen. I tisdags kulle kabinettskouselj hållas under konunens presidium, hvarvid bl. a. beslut skulle attas om vidare åtgärder mot deputerade ammaren, såväl som om svaret på adressen. Konungen af Italien öppnade d. 25:te d:s len nya parlamentssessionen i Turin. Postidningen har fått sig talet in extenso medleladt. Konungen tackade i detsamma kamarne för dess utförda arbeten; de hade uttaat nationens rätt ull enhet och han skulle reta att upprätthålla denna rätt. Konungen veklagade Cavours död. Nästan alla makter nafva erkänt konungariket Italien; Italien skall visa, att det är rättvisan, friheten och sin nationalitet tillgifvet. Talet omnämner vidare armåens och flottans utveckling, och konungen förklarade sin lifligaste önskan vara, att Italien skulle kunna egna sina krafter it framåtskridandet. Några provinser behösva kraftiga säkerhetsåtgärder; regeringen skall i detta hänseende äfven uppfylla sin pligt; Frankrike har erkänt ändamålsenligheten af en militärkonvention i detta fall. Talet berör derpå de allmänna arbetena, den legislativa enheten samt finansväsendets omorganisering på hasis af försattningen. MWite lits mål, sade konungen, är att befästa friheten; med friheten skola vi uppnå Italiens oberoende och makternas våäånskapI Frankrike fortfar valrörelsen, men har ännu icke inträdt i någon egentligen ny fas. Thiers är dagens hjelte, just genom inrikesministerns uppträdande emot honom, och hans val till deputerad anses gifvet. Kejsaren håller sig tyst, och skickliga politiska väderspåmän förmena, att han sjelf ingalunda har något emot en mera sjelfständig lagstiftande kär, än hittills. I alla händelser kan man vänta, det han skall förbli tyst, tills han sjelf kan fullt dominera äfven det segrande partiet. De amerikanska tidningarne meddela nu långa och detaljerade, men ansenligt färglagda, berättelser om slagen vid Rappahannock, men läsaren känner redan förut förloppet af dessa strider samt deras gång. — Vårt gårdagsreferat innehöll dock, på grund af otydliga telegrafiska uppgifter i de utländska tidningarne, en förvexling, som vi här skynda att rätta. Nordgeneralen Stoneman hade, säges det nu, afbrutit jernvägsförbindelsen mellan Richmond och sydgeneralen Lee vid Fredericksburg, samt derefter svärmat omkring med sitt väl beridna kavalleri, enligt några uppgifter vesterut till Gordonsville, enligt andra ända ned till Gloucester midtemot Yorktown vid Yorkflodens mynning. Richmondtidningarne säga, att han ströfvade ända intill denna stad (blott på 2 engelska mils afstånd), samt plundrade och härjade der han kom fram. Det heter dock nu, att Stoneman lyckligt återtörenade sig med Hooker vid Rappahannock. Uppgifterna äro virriga. I Norden uppskattar man Hookers förlust till högst 15,000 man, men sydtruppernas till en tredjedel mera, på grund af de törödelser nordtruppernas artilleri utöfvade.