C10TUHmHRCn ÖIVYCT )1CSU:mSCd. blott det DIlUIVC dt att en snabbare sådan vore önskli Hr E. Warburg ansåg dotta ej vara nog. RNägonting mera skarpt ville han ha. Talade för öfrigt om att posten ibland får ligga 6 tinumar avar i Helsingborg. Postdircktör Ameen upplyste dock om att man ej kan skicka postpasarne genast som de komma. Det behöfdes någon sid för att sköta expeditionen. Ordsoranden upplyste dessutom. att allt hvad man kunde göra vore att uttala sin önskan. Derefter fattades i detta tion: rende följande resoluSektionen tillstyrker mötet uttala den önskan att kraftiga och snabba åtgärder måtte vidtagas för åvägabringande af ändamälsenlig och äfven för vintern lämplig postkommunikation öfver Öresund. Tredje Sektionen. Sedan ordf. förklarat dagens sammankomst börjad, börjades diskussionen af de på dagordningen upptagna om sjöfartsoch skeppsmätningsfrågorna. Först uppträdde grosseren Melchior. Han ansåg det vara af särdeles nödvändighet att fartyg, som besöka skilda trakter bestämmas efter ett och samma mätningssystem. Förordade det skeppsmätt som i England är antaget, ueml. registertonnen, såsom enhet för de trenne nordiska rikenas skeppsmätning. Liksom man i går i första sektionen tog det dristiga steget att förorda franesystemet, bör man ej heller nu här skygga tillbaka för en så nyttig reform som likställighet i skeppsmätningen i de trenne rikena. Grossh. Wallenberg begärde få vända församlingens uppmärksamhet på de svårigheter den internationela sjöfarten är underkastad och att denna först skulle få lif då sjöfarten de trenne skandiviska rikena emellan betraktas såsom inrikes seglation. I sundet hade varit omöjligt att upprätthålla de stränga seglationsvilkoren. Passersedlarne hade på sin tid endast varit formaliteter; de äro uu afskatfade, hvarföre skulle ej detsamma kunna ske med klareringen. Svenska regeringen började redan 1843 att underhålla direkt postkommunikation pr ångfartyg emellan Stockholm och Köpenhamn, hvilken med stor upposlring fortgick några år. För tvenne år sedan öfvertog ångf. Transit N:o 2 samma turer och såsom bevis på de dryga umgälder detta i Danmark har att erlägga anförde tal. att blotta anlöpandet af Köpenhamn årligen kostar fartyget 6,000 rdr eller 4 proc. af dess värde, hvilken summa vore besparad om fartyget stannade i Malmö. Hos oss upprätthålles kustbevakningen ej af tullutan af lotsverket, hvarföre man äfven i de farvatten der sådan ej behöfves är nödsakad att anlita lotsbiträde, hvilket mycket drygt måste betalas, ej pr dag utan pr mil. Tillträdetetill Norge för svenska fartyg vore ingalunda lättare. Som exempel härpå berättade tal. att då han 1858 fick veta att ett ångfartyg behöfdes på Sognefjorden och han genom sin kommissionär i Norge erbjöd ett sådant, antog man ej detta anbud — emedan fartyget var svenskt. Man skulle gjort långt mindre svårighet om fartyget varit t. ex. engelskt. Instämde i föregående talarens yrkan att den internationela sjöfarten borde betraktas såsom inrikes. Ordf. upplyste tal. med afseende derpå, att lotsarne skulle förrätta tullbevakning. det dessa blott hade till uppgift att föra fartyget genom skärgården till närmaste tullstation. Konsul Hage. Ett fartyg som från Danmark anlöper svensk hamn, t. ex. Landskrona, betalar lika stora lastpenningar som om det besökte någon plats i Kina eller Japan. Det betalar vid utk ering ur dansk hamn 18 rdr svenskt, men deremot i Landskrona 36 å 37. Under sadane förhållanden kan sj farten ej besta. Tal. föreslog derföre afskaffandet uf lastpenningar, blott bibehållande af syrpenningar. och beloppet å denna afgift skulle bero af den nytta man a ömse sidor droge af fyrväsendet, samt hoppades att de resp. regeringarne snart måtte bli eniga om en dan reform. Bitrände för öfrigt de föregående talar nes mening att skeppsfarten emellan de trenne rikena måtte blifva betraktad som inrikes sjöfart. Ordföranden upplyste att i Norge lastpenningar utgå med 35 skillingar norskt (1 rdr 9 öre svenskt), men i Sverige deremot endast med 40 öre. Anholl att man måtte fatta beslut huruvida skeppsfarten borde ställas lika i de trenne rikena. Fullmäktig Tveten yttrade att han vore säker det norrmännen skulle biträda hr Wallenbergs förslag. Derefter företogs frågan om beredandet al nya grunder till skeppsmätning. Grossh. Melchior ansåg att såsom enhet för skeppsmätning den engelska registertonnen såsom de ninom handelsverlden och sjöfarten mest kända, borde antagas framför det franska metermättet eller tonnean de mer, äfven om denna genom någon lätt formel kunde reduceras till den engelska tonnen. Grossh. Wallenberg. Vid skeppsmätning föret atskilliga af fartygets form beroende svårigheter. Föreslog att man jemte metermättet antoge tonnen på det att fartygens mått äfven kunde gälla i enge ska hamnar. Lektor Daa. Då man bestämt sig för fransk: tranesystemet, borde man äfven bestämma sig för me tern. Ånhöll att i resolutionen matte ingå det mät nin ttet blefve det engelska, men att mätningsbrefvet äfven utvi det franska mattet, på det att detta måtte kunna gälla öfver hela handelverlden. Lektor Blomstrand. Alldenstund England antagit en viss princip i detta hänseende bör man äfven öka få denna I godkänd. I resolutionen bör inga att en likformig metod för skeppsmätning i de tre rikena införes. likställd med den engelsk: Hvad måttenheten komme att utgöra i svensk. dansk eller norsk I gör naturligtvis mindre. Hr Smidt-Petersen sade att fragan är att få en mätningsnorm öfverensstämmande med de stora handlande nationernas. Fragade de närvarande danskarne om riktigt vore att få ett nytt mätningssätt erkändt s! i England. Grosserer Nelchlior. Den franske metern kan ej sifva den garanti för riktighet, som den engelska tonnen. Om så vore, skulle nog den praktiska engelska nationen öfrergatt till detta system. Hvad beträffar glands erkännande af ett nytt system i de tre ri-J vore derom nog förhoppning, men ej mer. Ordf. frågade om hr Melchior, som begärt nedättande af särskild komitee för bestämmande af ett genensamt skeppsmått ville biträda hr Wallenbergs förag att enheten ställdes i öfverensstämmelse med en-i ertonnen jemte det frunska metermåttet. de dock full likhet, intet halft. Fr le ;e 2