— . — 2 —t.— ford och Albatross icke allenast fått vara i fred, utan hafva äfven fritt rört sig på hela flodsträckan mellan Port Hudson och Vicksburg. Amiral Farragut låg just nedanför den senare platsen, då det med framgång krönta försöket gjordes att förena sig med honom ofvanifrån. Det var d. 16 april, omkring kl. 11 e. m., som en flottilj af sju kanonbåtar, ett pansarfartyg och tre transportsartyg ur amiral Porters flotta, hvilken (amiral) kommenderar osvanför Vicksburg, ångade ut i afsigt att bryta igenom blockaden; och så oförsigtiga eller hjelplösa voro de konfedererade, att alla dessa fartyg, med undantag af tvenne transportskepp, passerade batterierna och verkställde sin förening med amiral Farragut i floden nedanför staden. Denna oväntade bedrift icke allenast sätter amiralen i säkerhet, utan gifver honom äfven befäl öfver en styrka, som passar för den operation han kan planera emot antingen Vicksburg eller Port Hudson. Benton,som bär amiral Porters flagga, är ett starkt pansradt fartyg med 16 kanoner, och alla de öfriga fartygen tillhöra, med undantag af ett enda, den flottilj af pansrade kanonbåtar som byggts å olika punkter vid Mississippi för att göra tjenst i detta krig. Man kan derföre knappast underlåta att draga den slutsatsen, att, om Port Hudsons och Vicksburgs säkerhet verkligen berott af beherrskandet af floden emellan dem, dessa platser nu måste sväfva i stor fara. Den förenade flottiljen, som räknar elfva starka kanonbåtar, kan samverka antingen med general Grant och hans armå till ett angrepp på Vicksburg, eller med general Banks och New-Orleans garnison till belägringen at Port Hudson. Men detta är dock ej hela den fördel som vunnits. Innehafvandet af denna del af Mississippi kan sätta nordtrupperna i stånd att afskära sydtrupperna från deras tillförsel och på samma gång äfven göra Nordens armer i land stor tjenst. General Rosecrans i Tennessee och nordbefälhafvaren i Båton Rouge skola båda känna sig säkrare nu, då de garnisoner, från hvilka deras motståndare hastigt kunde förstärkas, hållas i ständig schack. Kortligen, fastän Vicksburg ännu icke blifvit taget, ej heller Port Hudson, och fastän intagandet af båda dessa platser sannolikt icke skulle göra segelfarten på Mississippi säker, kan det likväl ej förnekas, att nordtruppernas nya framgång kan bli af materiela fördelar. Den väcker mindre sensation än Charlestons intagande skulle hafva gjort, men den kan bli af större följder. Det var emellertid hög tid, att en glimt af framgång ljusnade utsigterna för Norden. Den för dess operationer gynnsammaste årstiden nalkades hastigt sitt slut och om några veckor skulle ingen förutom landets stora floder varit segelbar för dess kanonbåtar. Den tid, för hvilken dess trupper värfvats, nalkades äfven sitt slut, och Norden skulle snart hafva att välja mellan en upplösning af sina armeer eller en konskription. Alla dess stora expeditioner hade misslyckats vid Frederiksburg, vid Vicksburg, vid Charleston. Men denna framgång vid Mississippi gifver dem ytterligare utsigt till att i ellofte timman beteckna kampanjen med en seger. De konfedererade skola troligen icke tappa modet genom förlusten af en stad; men intagandet at Viksburg och Post Hudson skulle öppna Mississippi för de nordvestra staterna, minska det tilltagande missnöjet hos befolkningen i dessa stater och sätta Norden i stånd, att kunna göra anspråk på en verklig seger mera i detta krig.