land, hvaraf en afskrift är bilagd till underrättelse för Frankrike, skall man se, hvilka åtgärder kejsar Napoleons regering enligt våra åsigter må vidtaga, för att påskynda uppfyllandet af den önskan, som den uttalar inför oss i mensklighetens namn och med hänsyn till Europas intressen. Frankrike skall då säkerligen erkänna, att det ej kan uteslutande ötverlemnas åt en enskild regering, att förebygga de faror, hvarmed det revolutionära partiet hotar hela Europa, och det kan isynnerhet icke vara Rysslands sak att släcka den brand, som anlägges i utlandet och derifrån underblåses. Furst Gortschakosf litar på, att kejsar Napoleon icke skall neka kejsar Alexander sin medverkan till att bli herre öfver revolutionen och lugna Polen. Det säges, att ryske utrikesministern, sedan han assändt svaren å stormakternas no ter angående polska frågan, uppläst en konfidentiel note till dessa makters ambassadörer i Petersburg. Denna note redogjorde tör de reformer kejsar Alexander tänker genomdrifva i Polen. Införandet af dessa reformer skulle bero på vissa omständigheter, men de skulle likväl icke uppskjutas tills Polens lugn blifvit återstäldt. Denna note skall hafva gjort ett godt intryck på stormakternas ambassadörer. Times pariserkorrespondent förmenar, att den franska halfofficiela pressens belåtenhet har sin orsak i den omständigheten, att Ryssland nu medgifvit sig vilja underhandla angående Polen, då det deremot alltsedan 1830 ihärdigt vägrat lyssna till hvarje framställning derom af främmande makter. Frankrike anser med samma, att Ryssland afstått från att längre betrakta den polska frågan som en uteslu. a ide rysk. Samme korrespondent berättar äfven, att franske utrikesministern, liktidigt med det han afsände sin note till Ryssland, skickat noter till hvarje stort eller litet hof i Enropa, från den högste potentaten till den minste suveräne fursten, fästande deras uppmärksamhet. vid polska frågan och inbjudande dem att understödja hans bemödanden i Petersburg, naturligtvis öfverlemnade åt dem sjelfva, att bedöma hvilken form de borde begagna för sina framställningar. Omkring två tredjedelar säges redan hafva adopterat franska regeringens åsigter. Man väntar tillitsfullt, att af de öfriga några skola svara jakande, under det några få ännu tveka; men ej mer än ett nekande svar har kommit, och det är trån Preussen. Från Berlin skrifves, att man allmänt väntar, det polska mnationalarmeens styrka i dessa dagar skall erhålla ansenlig tillökning; men äfven ryssarne förbereda sig raskt, för att efter d. 13:de d:s, då tiden för amnestien går till ända, söka med våld nedslå resningen. Den 6 Maj egde en häftig sammandrabbning rum vid Rozaniecka mellan ryska trupper och insurgenterna, under anförande af Jezioranski. Efter tre timmars strid drogo ryssarne sig tillbaka. Insurgenterna, som bibehöllo sin förra ställning, förlorade 50 man döda och fingo 100 sårade. Ryssarnes förlust är okänd. Inom Englands underhus har Hennessy förklarat, att han ämnade föreslå en adress till drottningen angående polska frågan. För