Från Utlandet. Utsigterna äro tyvärr föga gynsamma för Polen, och de utländska tidningarne för dagen synas oss till fullo bekräfta vårt för några dagar sedan gjorda antagande, att Europa är i färd med att öfverlemna Polen åt den ryske kejsarens egna försoningsåtgärder. De franska regeringsorganerna börja visserligen att mera modereradt tala om det tillfredsställande i ryske kejsarens svar, men deremot betona de en annan omständighet, som lemnar fullt uppslag åt kabinetternas åtminstone närmaste politik — att densamma kan förändras med händelserna, det veta vi af gammalt. Nämnda organer uttala nemligen, att Frankrike framför allt ej får isolera sig, utan gå hand i hand med sina vänner. Detta vill enligt vår uppfattning säga detsamma som att Frankrike vill troget fasthålla vid sin allians med England, d. ä. det ansluter sig till dess politik. Denna är som vanligt afgjordt för freden och tyckes ha till syfte, att Europa skall lugnt afvakta utförandet al kejsar Alexanders senast afgifna löften om liberala reformer åt Polen. Åndemeningen i denna politik ligger uttalad i en af grefve Russell i Englands Öfverhus nyligen uttalad förklaring, att Polens fullkomliga sjelfständighet vore outsörbar, samt vidare att England föreslagit återvändande till 1815 års författning för Polen med återstallande af fritt valda lagstiftningsoch kommunalmyndigheter. Då Ryssland i sin svarsnote till England särskildt betonat Polens lycka och utveckling efter 1815 tills revolutionen utbröt 1830, påverkad från främmande håll, innebär detta Russells uttalande mycket för Polen nedslående. Tyvärr ljuda äfven underrättelserna från sjelfva krigsteatern i Polen ingalunda förhoppningsfulla. Krakau d. 8 maj. I går blefvo 500 man polackar under Szymonowicz slagna vid Scyze; ätven Miniewzski blef slagen d. 5 d:s. Warschau d. 7 maj. 600 från Galizien kommande insurgenter hafva blifvit slagna vid Slawkow. — 800 man insurgenter under Bonitza angrepo d. 5:te ryssarne vid Miedzyrzecz, men blefvo slagna och tillsångatagna. I trakten mellan Warta och Weichseln hafva polackarne lidit ett par nederlag, föranledda deraf, att en större kår måst upplösa sig, emedan dess proviantering var svär och väckte missnöje hos innevånarne i trakten, hvilka naturligtvis ledo deraf. Vid Osowie hafva ryssarne d. 1 maj alldeles tillintetgjort en insurgentafdelning, som kommenderades af en viss Jung Blankenheim, som fallit jemte nästan alla sina officerare, hvilka till största delen voro fransmän. Striden skall ha varit en af de blodigaste under