Rättegångsoch Polissaker. Poliskammaren. Ransakn ing med Anna Britta Persson fortsattes sistl. lördag. Bland de dimbilder som förekomma i hennes berättelser, finnes äfven en vaktmästare Johansson, med hvars tillhjelp Lotta Anderssons tilltänkta transaktioner med utlandet lättare skulle försiggå, emedan han friat till Lotta Andersson, ehuru denna ej gifvit något bestämdt svar. En vaktmästare med detta namn var nu också tillstädes, men han styrkte att han vid den uppgifna tiden dels varit stationerad på Klippan dels vid nederlagen och sålunda ej haft med ångbåtarne att skaffa. Han vore dessutom gift man och kunde i denna egenskap ej ha framställt några äktenskapsanbud till Lotta Andersson. . Uppasserskan å ångbåten Najaden Maria Andersson, hvilken hustru Persson äfven uppgifvit som en af sina affärsvänner, sade sig lika litet känna henne, och hustru Persson ändrade nu denna uppgift till att Maria Andersson varit närvarande då hustru Persson af en i köket anställd qvinna tillhandlat sig åtskilliga tyger. ye Flickan Eugenia Charlotta Löfdal i tjenst hos kapten Petterson boende i Schutzska huset och ännu tjenande derstädes, hade sett mycket folk besöka makarne Perssons bostad, men ej bland de besökande varseblifvit något engelskt sjöfolk. Fru Schutz hade köpt sitstyg af hustru Persson äfvensom denna sjelf vid ett tillfälle af henne köpt 8:ne par koppar för att ersätta af henne sönderslagna. Pigan Carolina Mattsson hos guldsmeden Gödecke upprepade sina vid föregående tillfällen gifna berättelser. Vid undersökning i hustru Perssons bostad, hvarvid Carolina Mattsson varit närvarande, hade denna påträffat ett par vuntar, några stycken knappar, saker sade sig Anna Britta Persson bekommit på så sätt, att knapparne blifvit henne skänkta af Lotta Andersson, ett blad ur en annotationsbok, samt en näsduk. Dessa hvaremot näsduken af henne blifvit qvarglömd. Det ur annotationsboken lösryckta bladet hade lemnats henne af den mördades fader. För dennes ytterligare inkallande och andra vittnens hörande uppsköts målet till den 27 i denna månad. Den 28 April stod engelska sjömannen Thomas Roberts, tillhörande briggen Anna Hall, kapten Sewell inför poliskammaren emedan han föregående dagen, söndagen den 27 fört oljud samt förfördelat poliskoustapel. Roberts i sällskap med 4 kamra:er hade denna dag kommit gående framåt lilla torget öfver nya bron till Norra Hamngatan, under oväsen och åtskilliga upptåg. Utanför Museum påträffades 2:ne fruntimmer, hvilka Roberts famntog, men då han tycktes böjd att förnya denna manöver, sunno öfverkonstapeln Beckman och t. s. öfverkonstapeln Wenström det vara tid att träda emellan och afstyra ofoget. De sökte derföre arrestera Roberts; Denna lyckades biträdd af sina kamrater att lösslita sig och genombryta den omgifvande folkmassan, men fasttogs af konstapel Andersson som tillkommit. Då Wenström och Beckman sedermera ånyo tillkommit för att taga Roberts i förvar kastade sig denne omkull, och när Andersson böjde sig ned för att taga fatt i hans ben, emedan man ansag sig nödsakad att bära honom, tilldelade han denne ett slag i ansigtet samt sparkade omkring sig hvarvid så väl Andersson som Beckman deraf träffades. I Lördags stod Roberts, som inför poliskammaren förnekade all medvetenhet om de mot honom gjorda tillvitelserna, inför rådhusrätten och erkände nu genom sin tolk, vice konsul Duff, sina förbrytelser samt att han vid tillfället var drucken och ännu ej vid polisransakningen dagen derpå hunnit sansa sig. Roberts. som är 21 år gammal, hade i fängelset tvenne dagar lidit af frossa och var vid ransakningen så ansatt att man nödgades låta honom sätta sig. Ynglingrn dömdes nu att för sitt söndagsnöje böta för fylleri och sabbatsbrott 10 Rdr, samt att för konstapels öfverfallande undergå tvenne månaders fängelse. Kapten Sewell kade skriftligen till rådhusrätten inlemnat det amplaste vitsord om ynglingens uppförande under de tvenne år han seglat med honom och erlade de kontanta böterna. A ——H —