Lady Audleys Hemlighet. Roman af Mise Braddon. Öfvers. fr. engel-kan.) XIII. Spöket efter Robert. Aldrig har någon, som under en orolig sömn gjort en utflykt i drömmens fantastiska land funnit det mera stridande mot verkligheten än Robert Audley fann de flacka morasen och dystra popplarna på sin färd från Villebrumeuse till Brussel. Kunde det vara han, som återvände till sin farbrors hus efter att ha skilts från den qvinna, som herskat der som en drottning i nära tvenne år? Det förekom honom som om han bortröfvat mylady och dödat henne hemligt och lömskt, och som skulle han nu göra sir Michael räkenskap för hvad som hade blifvit af den qvinna, som baroneten älskat så ömt. — Hvad skall jag säga honom? tänkte han; skall jag säga bonom sanningen — den förfärliga hemska sanningen. Nej, det vore för grymt. Hans ädla hjerta skulle ej uthärda detta förskräckliga afslöjande af hemligheten. Men, om han ej får ve hur nedrig den eländiga qvinnan varit, skall han kanske anse mig ha behandlat henne för bärdt. ) Forts. fr. N:o 101.