sönderslagit och hade den derefter blifvit lagd på spiselkupan. Vid köksmurens omläggning hade B. blifvit läns på lera hvarföre grannskapet af spiseln fått bli bindämne förutan, men han hade ej uttagit de felande teglen. Hans hustru och 2:ne flickor hade redan vid middagstiden bortgått till bekanta i grannskapet. Det var hvad han och gossen visste om saken. Skrädderiarbetaren Hansson hade, då han inkom till B. varit påstruken och äfven vid aflägsnandet lidit af rökighet, från hvilken han ännu i går ej syntes riktigt befriad, men uppgaf dock som säkert att luckan å köksgolfvet var tillsluten vid utgåendet, hvilket skedde samtidigt, utan att B. dröjde efter. Hustru Olena Olsson hade varit nere på s. m. i den af henne begagnade vedbod. som ligger in till köksmuren och hade då ej bemärkt hålet i väggen, ej heller hennes man, som besökt boden ännu senare. Jernbärarehustrun Lovisa Nilsson erinrade Bengtson att han, som sagt sig under dagens lopp ej ha besökt källaren, derifrån upphemtat ett drickesankare, för att lemua det till bryggaren. Hustru Albertina Rosell såg vid 4-tiden B., gossen och Wetterlund i samtal utanför huset, hvarefter. de skildes åt, i det B. och gossen gingo åt staden till men Wetterlund återvände åt smedjan. De af vittnena, som varit närvarande vid dörrens uppbrytande, öfverensstämde i sin beskrifning öfver tillställningarne i köket och samtliga voro eniga i att mot B., som tyckes ha gjort sig särdeles fruktad för våldsamhet och illvilja, anropa polisens skydd. Ehuru mot B. ej så besvärande omständigheter förekommit att han kunde inmanas i häkte, skulle man dock, af denna anledning, ha ett vaksamt öga på honom.