o redan 6 eller 7 personer tillstädes. Hr Ahrenbergsss Digor hade ända till kl 12 varit sysselsatta med stryk-f ning i brygghuset, hvilket dock är beläget på betydigt afstånd från den plats der elden kan anses hafva utbrutit. Hr Ahrenbergs och hans tjenstefolks lös;gendom,z hvaraf en stor del räddades, var försäkrad Städernas Bolag till ett sammanlagdt belopp af 7000 rdr rmt. Bokhållaren J. E. Andersson hade sina rum i vestra delen af huset i 2:dra våningen, väcktes af sin hustru, som bemärkt eldskenet och skyndade, efter att ha klådt sig, ned på gården der han fann några pivor förvirrade springa omkring. Elden var ännu icke af synnerlig betydenhet och ban skyndade att genom portens öppnande gifva tillträde åt hjelp, men kunde ej finna reda på den il: brygghuset förvarade nyckeln, hvarföre den bom, hvarmed porten var stängd, måste afhuggas meddelst anskaffad yxa. Han erinrade sig ej i brådskan det i brygghuset förvarade, för morgonens lak bestämda vattnet, eljest torde elden med tillhjelp af detsamma och en straxt derpå anländ mindre spruta, lätt kun-J nat släckas. Hr Anderssons lösegendom var försäkrad till 5,000 rdr rmt, likaledes i Städernas Bolag. Tullvaktmästaren C. J. Jakobsson hade jemte hustru och 2:ne barn sin bostad i det åt Dahlins gain belägna envåningshuset, bestående af 2:ne rum och kök. Den till lägenheten hörande vedboden låg il: vestra ändan af gårdsbyggnaden, i hvilken elden först syntes. Då Jakobsson redan den 21 på förmiddagen stationerades på Klippan kunde han ej gifva någon upplysning om eldens uppkomst. Han blef aflöst från sin post vid samma tid larmskotten gingo och hade ej, förr än han kom till Stigbergsliden, någon aning om hvar elden utbrutit. Denna hade likväl så raskt farit fram, att Jacobsson vid ankomsten till stället fann sitt hem lagdt i aska utan att något kunnat bergas af hans lösören, hvilka ej voro brandförsäkrade. — Jacobssons hustru kunde ej heller gifva någon upplysning om eldens uppkomst. Hon hade dagen förut vid middagstiden skickat sin gosse till vedboden, i hvilken 1 famn björksamt 1 famn plankved förvarades, men då han dröjde något hade hon sjelf gått efter och uttagit ved samt låst boden efter sig, hvilken hon ej sedan dess besökt. Jernbäraren O. Nilsson och enkan Sara Hansson, af hvilka den förre eger det midt emot brandstället åt Dahlins gata belägna huset n:o 7, den senare n:o 1 2 i 11:te roten bakom gårdsbyggnaden, hade båda lidit genom branden, i det Nilsson fått sitt hus svedt och rutor genom sprutning krossade och i enkan Hanssons hus 16 rutor blifvit på samma sätt inslagna samt ett tak förstördt. De hade båda sjelfva af andra personer blifvit väckta, och då de utkommo hade elden redan fattat i vestra boningslägenhetens gafvel. Rotmästaren vid Nattbevakningen, O. Berg befann sig på Husargatan i Haga då han hörde nattvaktens signalpipa åt Masthugget till, hvarefter han skyndade af alla krafter åt detta håll och ankom till stället under det hr Andersson var sysselsatt med portbommens afhuggande. Enligt hans med särdeles bestämdhet afgifna berättelse hade elden redan då tagit sådan fart att den ej utan ordentlig eldsläckningsmaterial kunnat dämpas. Han hade undersökt de undra lokalerna i gårdsbyggnaden och der hvarken förmärkt eld eller rök, hvarföre det var hans öfvertygelse att elden ej utbrutit i någon af dessa, utan i den öfver desamma belägna vinden. Nattväktarne Pettersson och Johansson, som hade sin post på Breda vägen, hade, så snart de bemärkt elden, skyndat, den förre att göra larm i det hotade huset, den senare att väcka de kringboende. Johansson, som ej varit inne å gården, hade blott öfver planket sett elden. Målaregesällen A. M. Brattberg, boende i grannskapet, hade straxt i början skyndat till brandstället, och derefter begifvit sig till Jernvågen för att få ut den der befintliga sprutan, men erhållit till svar att denna ej fick uttagas förrän brandsignaler gifvits. Bokhållaren Victor Nilsson, som bor midt emot på Breda vägen hade väckts af eldens smattrande, genast kastat på sig brandrocken och skyndat till stället samt derifrån till Barlastkajen för att göra allarm och tillkalla den der stationerade frivilliga sprutan. Pigan Inga Chr. Olsson, i tjenst hos hr Andersson, hade vid 2-tiden stigit upp för att tvätta, då hennes uppmärksamhet på faran väcktes af eldsken från jernbärare Nilssons hus. Då hon gick åt andra sidan för att efterse orsaken härtill, slog lågan redan ut från gafveln å gårdsbyggnaden. — Hjelphustru Christina Olsson, som för deltagande i det samma morgon tilltänkta laket. tillbragt natten i hr Anderssons kök, hade redan kl. 12 gått ned i brygghuset för att elda under tvättpannan och dervid ingenting förmärkt, samt varit så ifrigt sysselsatt att hon först af nattväktaren uppmärksamgjordes på faran. Hade ej besökt gårdsbyggnaden på morgonen, enär allt för laket behöfligt redan på förhand fanns i ordning. Vid nedgåendet till brygghuset var hon åtföljd af en annan hjelphustru, Maria Thorson, och för dennas och flera andras hörande anstår saken till nästa måndag. — Lördagen d. 15 sistl. April på e. m. anmodar des poliskonstapeln n:o 40 Johansson, stationerad å Breda vägen, att tillstädeskomma, emedan man befarade brand i ett, ofvanom Rangströmska liden i Masthuggsbergen beläget hus, deruti ett rum med kök eges af s. d. maskinisten Bengtsson. hvilken redan förut, på misstanka för anlagd mordbrand i sin källare, under den af honom egda lägenheten, gästat cellen. Tjock rök hade uppträngt i rummet ofvanom Bengtssons kök, hvarföre man af dubbla skäl ansåg den derifrån härleda sig. Hvarken Bengtsson eller någon af hans hushåll var hemma och man vågade ej uppbryta dörren förr än polis tillkommit. Så snart Johanssop kom tillstädes uppbröt han dörren. Föga rök bemärktes då i köket, emedan denna redan sökt sig uppåt, ej heller någon eld, men på spiselkupan tätt under taket, låg förbrändt papper, samt en gammal spegelram och en häckla, båda betydligt kolade. En lucka på köksgolfvet, genom hvilken man nedkommer i källaren, äfvensom dörren till denna, på husets norra sida, stodo öppna. Köksväggen tätt intill spiselkupan befanns på ett ställe bestå af lösa tegel. af hvilka nu flera voro borttagna. På golfvet rundt kring spiseln voro tändstickor kringspridda och ett par B. tillhöriga byxor lågo vid den öppna källarluckan. För att höras öfver tilldragelsen voro B., bans 12-årige son och en skrädderiarbetare Hansson, som varit inne hos B. på eftermiddagen och utgått på samma gång som denne, äfvensom en mängd andra personer tillstädes. B:s och hans sons berättelse lydde lika: I sällskap med Hansson hade de emellan 4 och d på e m. lemnat bostaden, der allt då befanns i ordentligt skick. B. och gossen skulle gå till staden med en räkning, men begåfvo sig först till en tätt intill belägen, B. tillhörig smedja, der en smedsarbetare Wetterlund, som arbetar för B., var sysselsatt, för att tillfråga denne om han hade lust att medfölia till sta