AP OS 2A2 FAN sade om, att här finnes en publik — tillräckligt stor att fylla teatersalongen — som icke försummar att bevista en musiktillställning af så stort intresse som hrr:ne H. kunna erbjuda. Vi uppmana fördenskull hrr:ne Holmes att gifva ännu en konsert härstädes. Eldsvåda. KL 1,3 idag på morgonen tillkännagåfvo brandsignalerna att eldsvåda utbrutit. Eld hade uppkommit i en flygelbyggnad af grossh. A. Bourns egendom N:o 4 i 1I:te roten vid Breda Vägen. Egendomen bestod af 3:ne bredvid hvarandra liggande boningshus, hvilka alla, i anseende till den rådande häftiga vestl. blåsten, som framdref elden med oemotståndlig kraft, blefvo lågornas rof. Möbler och husgerådssaker hunno dock bergas. Efter c:a halfannan timmas tid var all fara för eldens vidare spridning förbi. — De nedbrunna byggnaderna voro försäkrade i Städernas allm. bolag. Göteborgs sparbank och den dermed förenade Ränteförsäkringsanstalten hade i går kl. 11 f. m. sitt årssammanträde. Efter uppläsandet at revisionsberättelsen för förflutna året lemnades direktionen full och tacksam decharge. Af direktionens berättelse inhemtades, att insättningarne under bemälde år uppgått till 595,995 rdr 53 öre och uttagningarne till 582,297 rdr 10 öre, hvarigenom samt genom upplupna räntor (97,829 rdr 58 öre) de 10,222 delegarnes behållning vid årets slut uppgick till 2,121,568 rdr 2 öre. Räntevinsten hade uppgått till icke mindre än 15,065: 95; och utgjorde sparbankens enskilda fond vid årets utgång 134,366 rdr 33 öre. Till nya ledamöter i direktionen efter de i tur afgående, hrr E. G. Lindström, C. O. Kjellberg och J. A. Wennerberg, hvilka förklarat sig förhindrade att i styrelsen qvarstanna, utsågos genom sluten omröstning hrr J. E. Levisson, A. L. Ölisch och W. Röhss med hrr W. Gibson och C. G. Prytu till suppleanter. Till revisorer för löpande året utsågos brr A. Lampe, O. Kylberg och P. W. Malm. På sparbanksdirektionens forslag beslutades att 4,000 rdr af Sparbankens vinst för året skulle anslås till beredande af lifräntor åt flickor från 9 till 15 års ålder, som af Fattigförsörjningsdirektionen utpensioneras. Revisorerna, hrr E. Boye, P. Färstenberg och Leon. Roos, hade i sin berättelse anmärkt att Sparbanken, enligt deras äsigt allt mera hade aflägsenat sig från sin egentliga bestämmelse: att hopsamla de fattiges besparingar, och numera snarast vore att betrakta såsom en depositionsbank. En anledning till detta förhållande hade de trott sig finna deri att insättningar endast mottagas en gång i veckan; och då Sparbankens stora öfverskott utan svårighet syntes medgifva förstärkning af kontorspersonalen och ökade administrationskostnader, hade de för sin del tillstyrkt dagliga insättningar samt öppnande af filialkontor i aflägsnare stadsdelar. Under den härom uppkomna diskussionen anmärktes af lektor Blomstrand, att skulden till det öfverklagade förhållandet måhända snarare låge i det besvär, hvarmed penningarnes uttagande vore förknippadt. Smärre summor borde utlemnas vid ansordran, och heldst samtidigt med mottagningarne. På förslag af ordföranden, hr E. G. Lindström, beslutades att uppdrag skulle lemnas åt en komite, bestående af de tre revisorerna och två serskildt valda ledamöter, att uppgöra ett detaljeradt förslag i frågan, hvilket, sedan direktionen hatt tillfälle att deröfver yttra sig, skulle på ett extra sammanträde för principalerna föredragas. Härtill utsågos lekt. Blomstrand och hr Sam. Warburg. På ordförandens föredragning af en från prosten Lindskog och andra medlemmar at kommunalfullmäktige i Majorna inkommen skrifvelse, hvari de anhållit om ett understöd af 650 å 750 rdr till förvaltningskostnaderna för en Sparbank, som enligt kommunalstyrelsens beslut der borde inrättas, beslutades att Sparbanken skulle under en tid af fem år, räknadt från det hvarunder den nya Sparbanken trädde i verksamhet, för ändamålet anvisa 750 rdr om året, så vida det genom föregående års räkenskaper visades att understödet fortfarande behöfdes. Hr S. A. Hedlund fästade direktionens uppmärksamhet derpå, att då Sparbanken hade c:a halfannan million utlånta mot inteckning i stadsfastigheter, det både skulle vara för samhället gagneligt, och enligt hans åsigt äfven för Sparbanken förmånligt att öfvertaga t. ex. 1, million af de obligationer, som komma att utgifvas af den tillamnade hypoteksbanken härstädes. IIr E. G. Lindström, som förklarade sig hysa åtskilliga betänkligheter mot det gjorda förslaget, ansåg icke tjenligt att nu diskutera detsamma, men lofvade å direktionens vägnar att framställningen skulle tagas i noggrannt ötvervägande och direktionens åsigter derom i sinom tid för principalerna framställas. Af berättelsen om Ränteförsäkringsanstaltens verksamhet under år 1862, visade sig, att densamma långsamt men säkert gått framåt. Året hade i afseende på ränteoch