platserna. Det skandinaviskt nationalekonomiska mötet. Fedrelandet innehåller en artikel, hvilken anför åtskilliga förhållanden, som förtjena att af det i nästa månad här sammanträdande nationalekonomiska mötet påaktas. De anförda fakta äro nemligen af den natur att de menligt inverka på samfärdseln mellan de skandinaviska länderna och särskildt mellan Danmark och Sverige: Då det naturligen är det blifvande mötets hufvudändamål, att uttänka medel, hvarigenom dylika stängsel kunna undanrödjas, vilja vi här till ledning derför i korthet redogöra för vår aktade danska kollegas anmärkningar. Fedrelandet vänder sig först till postväsendet och påpekar, att då ett bref till Hamburg kostar 4 skilling, är priset dubbelt för ett bref till svenska kusten. Men, säger bladet, hvad skall man säga om den nästan otroliga löjligheten, att blott de bret, som sändas från Köpenhamn till Malmö, Landskrona och Helsingborg, betalas med 8 sk. Utanför Köpenhamn är priset för ett bref till 16 skilling till de 3 nämnda skånska städerna, hvilka på svenska sidan hafva företrädesrätt att skrifva för 8 skilling; utanför dem betalas 16 sk., således åter 100 prcts tillägg för ett bref, som på 25 minuter passerar från Malmö till Lund. Derpå visar bladet det förvända syssemet i telegratkorrespondensen. Ett telegram om 20 ord kostar till Hamburg 60 sk., från Köpenhamn till Helsingborg kostar det samma 2 rdr 8 sk. svenskt, skall det till Lund 2 rdr 60 sk. och till Stockholm kostar det 6 rdr 21 sk. Underhatstråden i Sundet är mindre dyr än genom båda Bälterna, och borde således icke kunna anföras som skäl för denna dyrhet. Ännu dyrare är det dock att skicka penningar. Feadrel. säger härom: Vi bedja de stora räknemästarne i finansministeriet räkna ut, huru lång tid som åtgår för att slita upp en svensk riksdaler i porto, mäklare-courtage, kursskilnad m. m. Då denna räkning en gång göres upp, kunna vi måjligen vänta, att de tvenne eller rättare de trenne rikenas nationalbanker skola ingå en förnuftig öfverenskommelse, att hålla till godo med hvarandras sedlar. Tills datum har det ej ens varit möjligt att förmå vår sinansstyrelse förklara svenska och norska specier för god liqvid i offentliga kassor. De enda skäl häremot, som vi kunna tänka oss, äro, att man ogerna vill afsäga sig förlusten vid utmyntning af vårt eget mynt, samt att den nya norska specien är alldeles lika med vår egen, den äldre något bättre, och den svenska nästan en hel prt bättre. Det heter vidare, att det är någon skilnad mellan att segla till Landskrona och till Japan, dock icke hvad lastafgifterna angår, eller fartygets hufvudafgift till statskassan. Den vanliga frakten för en tunna säd hit (till Köpenhamn) från våra egna danska hamnar, ett afstånd af 10—20 mil, kan räknas till omkring 12 skilling. Man skulle således kunna anse, att frakten mellan Köpenhamn och de närmaste skånska hamnarne kunde anslås till 8 sk. pr tunna. Eu laddning säd af t. ex. 400 t:r skulle sålunda kosta i frakt 66 rdr 82 sk. (svenskt). Men förutom lotspenningar, hamnumgälder och mäklarearvode skola skepparne, om fartyget är 14 läster drägtigt, i den skånska hamnen betala i lastoch fyrpenningar 22 rdr 32 sk., konsulatbevis 1 rdr 32 sk. och vid ankomsten hit lastpenningar 16 rdr 16 sk., inalles 40 rdr 32 sk. (allt svenskt mynt). — Så billigt slipper man blott för resan till de 3 närmaste skånska hamnarne; går den litet utom, är klareringen här 32 sk. pr läst högre för yrpenningar; i Sverige deremot finnes-det ingen skilnad ... Den senaste af vår regering föreslagna reformen i tullsaker visar, att statens styesmän här anse en inskränkning i omsättningen oäsklig — lastpenningarne skulle höjas! Detta var onödigt för svenska omsättningar ; de bestående afgifterna äro tillräckliga för att hämma den. Fedrelandet klandrar slutligen strängt de bestående tullförhållandena, under utrop af: lefve systemet, ned med handeln! En allmän skandinavisk industrioch konstexposition i Stockholm. För öfverläggning om bildandet af en dylik hade Svenska Söjdföreningen i onsdags en talrik besökt,