A e— — — kättegangs-och Dolissaker. Kalmartidningen Barometern sör d. 4 d:s neddelar följande rörande mordet å kringandrande polacken Kahana: -Sedan kronolänsmanen inom Arby och Hagby 1. fl. socknar uti Södra Möre härad, Ström, på gifen anledning besökt en lönkrog i närheten af häkade Lärkas hemvist och derstädes tagit i beslag ett nindre parti bränvin, erfor hr Ström, att Lärka och ans söner flitigt besökt smygkrogen, dervid de visat ig innehafva icke obetydligt penningar, hvarjemte de ytt klockor o. 8. v. Kännande Lärkas torftiga omtandigheter, anade hr S. att de icke på ärligt sätt tkommit penningarne samt anställde i anledning härf visitation i Lärkas hemvist. Härunder påträffades ikväl ej annat misstänkt gods än några rullar jernråd, en vara hvarmed kringvandrande judar pläga ara försedda. Hr S. utställde vakt kring huset samt tskickade 25 a 30 personer att undersöka hagarne ärmast intill Lärkas hemvist, hvarefter hr S. reste em, sedan han befallt att ett ilbud skulle afsändas ill honom, om något tjusgods upptäcktes. Efter ett ängre sökande fanns verkligen i en hage ett knyte, nnehållande kramvaror, och omedelbart härefter samt nnan länsman hann återkomma till stället erkände värkas äldste son, att han, jemte fadren, mördat Kaana samt uppgaf stället hvarest de dolt liket. Vi nföra nu sonens vid häktningstillfället afgifna betännelse. Wilhelm Lärka (ref. vill minnas att detta är den inge mördarens namn) hade händelsevis sammanträfat med Kahana, som frågade om vägen till en by i rannskapet. Wilhelm erbjöd sig att följa honom ett tycke på vägen, hvarefter, sedan de gått in på en kogsstig, de upphunnos af Wilhelms fader, Andreas värka, som bar en yxa på axeln. Andreas ropade lå på sonen samt yttrade, med hänsyftning på juden: den der ska vi söfva. Förskräckt häröfver, gennälde sonen: 6(för Guds skull, far, gör oss icke olyckiga! Utan att akta härpå gick Andreas efter juden, om obekymrad fortsatt sin väg, samt tilldelade hoiom bakifrån ett yxhugg i nacken. Den olycklige bad u för sitt lif, men fick ytterligare ett yxhugg i nacten. Härefter yttrade Andreas till sonen: hjelp till tt slå ihjel honom, annars sätter jag yxan i dig ockå! Wilhelm Lärka hade då upptagit en större sten amt med densamma krossat ansigtet på juden, som rhällit inalles 7 st. yxhugg, hvarjemte bröstet blifit söndertrampadt. Liket doldes öfver natten i en lärbelägen lada, men afhemtades derifrän påföljande att och nedlades i en förfallen källare, samt betäckes med en mängd sten för att dölja det blodiga ädet. Sedan ytterligare en del af det stulna godset funits i närheten af Lärkas bostad, erkände sonen att emväl andra personer emottagit en del af det rånade sodset, hvilket föranledde hr Ström, att, sedan han, vå ett särdeles klyftigt sätt, förmått dessa till bekänelse, häkta, utom Lärka med hustru och 2:ne söner, tterligare 2:ne personer. Det stulna godset anses fara åtminstone till största delen tillrättaskassadt, för wilket, äfvensom för upptäckten af mordet, kronosmannen Ström förtjenar allt erkännande. Under tl. år begicks jemväl ett mord inom hr Ströms diikt, då en mjölnaredräng med berådt mod mördade in husbonde, vid hvilket tillfälle hr S. jemväl lyckales att genast uppspana och gripa förbrytaren. Anders Lärka nekade vid häktningstillfället och dear efter ankomsten till fängelset fortfarande förnekat ll delaktighet i den blodiga gerningen. Deremot erara vi nu att sonen förändrat sin bekännelse så till rida, att han säger sig ensam och utan sadrens vetkap begått mordet. Häröfver, äfvensom om ransakingarne å cellfängelset, skola vi framdeles lemna relogörelse. Anders Lärka, som för stöld flera gånger sutit ängslad å Kalmar slott, lärer derunder visat ett säreles sromt och mildt sinnelag. Förmodligen har han nvändt samma taktik för att erhålla benådning från ifstids fästning, derifrån han lössläpptes efter 10 års örlopp. Hustru Lärka, som jemväl å härvarande fängelse indergätt vattenoch brodstraff för stöld och oloflig wänvinsutskänkning, har deremot visat sig vildsint och oregerlig. I anledning af de olika berättelser, som cirkuleat, rörande de med mordet sammanhängande omstänligheter, kunna vi upplysa, dels att snickaren Weterblad icke träffats af slag vid åsynen af det så srymt misshandlade liket, dels ock att, vid obduktiosen, i den dödes kläder ej påträffades någon hemig ficka med en deruti förvarad större penningesumna, hvilket en af hans här bosatte trosförvandter läer hafva antydt.