Lady Audleys Hemlighet. Roman af Miss Braddon. Öfvers. fr. engelskan. Phoebe Marks afbröt sig plötsligt efter uttalandet af Roberts namn och föll på knä, sammanknappande sina höjda händer och vädjande vildt till lady Audley. — O min Gud! ropade hon, säg att det icke är sannt, mylady, säg att det icke är sannt. Det är för rysligt, det är för rysligt, det är för rysligt! — Hvad är för rysligt? — Den tanke, som uppstått hos mig, den förfärliga tanke, som uppstått hos mig. — Hvad menar du, menniska? ropade mylady vredgad. — O Gud, förlåt mig, om jag har orätt, snyftade den knäböjande qvinnan i afbrutna meningar, och gifve Gud att jag har orätt! Hvarför gick ni till värdshuset i natt, myJady? Hvarföre ville ni så bestämdt gå dit, i trots af mina invändningar — ni, som är så förbittrad på mr Audley och på Lukas, och som visste att de begge voro der? O säg, mylady, att jag gör er grufligt orätt; säg mig det, säg mig det; ty så säkert som det finns en himmel öfver mig, tror jag att ni gick till det huset i natt för att sätta eld på det. ) Forts. fr. N:o 83.