från att säga eller göra något, som han fått i sitt hufvud att säga eller göra. — Och hon har kommit hit för att ställa om det i natt, tillade hon. Kolbrytaren föll ur värdens hand skramlande bland askan i kaminen. — Mylady Audley är kommen hit? sade han. — Ja, Lukas. Mylady visade sig på tröskeln vid dessa Phoebes ord. — Ja, Lukas Marks, sade hon. Jag har kommit hit för att betala och affärda denna karl. Lady Audley uttalade dessa ord på ett besynnerligt, halft mekaniskt sätt, nästan som om bon lärt meningen utantill och upprepade den utan att veta hvad hon sade. Mr Marks morrade missnöjdt och ställde sitt tomma glas på bordet med en otålig åtbörd. — Ni kunde så gerna ha lemnat Phoebe penningarna som kommit sjelf, sade han. Vi vill inte ha några fina damer här stickande och rotande med sina söta näsor i allting. — Lukas, Lukas, varnade Phoebe, tänk hur god mylady varit. — Åh, prata inte om hennes godhet, skrek mr Marks, det är inte hennes godhet, vi vill ha utan, hennes pengar. Hon skall inte få något tacksamhetssnack af mig, så mycket är säkert. Hvad hon gör för oss gör hon för att hon är tvungen, och om hon inte var tvungen, skulle hon inte göra det. Jag vet ej huru mycket mera Lukas Marks skulle sagt, om mylady icke hade vändt sig mot honom och genom sin