förfärdigad af de utmärkta orgelbyggarne bröderna Söderling härstädes, kommer att söndagen d. 19 d:s högtidligen invigas. Orgeln, som har 3 klaviaturer, är ännu ej afprotvad, men bedömes at kännare såsom ett utmärkt arbete. Till dess orgelnist i laga ordning hinner tillsättas, kommer det nya instrumentet att tillsvidare under Gudstjensterna spelas af musikdirektören Alb. Lindstrand. Om Sockerpriserna. Under denna rubrik läses i Post Tidningen för sistl. torsdag följande : För någon tid sedan meddelades den glädjande underrättelsen, att fabrikanterna nedsatt priset på rafflneradt socker med 2 öre pr skålp., i följd af inträffad eller väntad import af sådant socker. Den besparing som härigenom uppkommer för konsumenterna, skulle öfverstiga en half million rdr, om nedsättningen blefve gällande ett år, men beklagligen synes man ej kunna påräkna att det billigare priset här skall blitva af så lång varaktighet. Franska regeringen har nemligen till Corps Lågislatif aflemnat ett lagförslag, enligt hvilket den premie, som utbetalas vid export af rafsineradt socker, ansenligen minskas. För att utfå ett belopp lika med tullen för 100 kilogr. råsocker, måste hädanefter fabrikanten visa sig hafva exporterat 80 kilogr. raffineradt socker, om råvaran införts från kolonierna, och 83 kilogr. om råämnet är af främmande ursprung. Enligt förut gällande bestämmelser erfordrades blott en export af 76 kilogr. för att utfå hvad som erlagts tör 100 kilogr. råsocker. För hvitbetsocker betalas ej någon exportpremie eller restitution af skatt. Under de sistförflutna åren har omkring hälften af det till Sverige importerade ratfinadsocker hitförts från Frankrike. Om denna import upphör, måste detta hafva till följd att den beskattning som, till fabrikernas förmån, åligger Sveriges konsumenter, i samma mån höjes, så framt ej en motsvarande nedsättning sker i afgiften för det raffinerade socker som importeras. Svenska kabinettshemligheter. Vi meddelade i vårt gårdagsnummer on till Posttidningen insänd officiös uppsats beträfsande Aftonbladets klander af engelska utrikesministerns glömska af Sveriges deltagande i Wienerkongressen. Med anledning af nämnde uppsats läses i Aftonbladet för sistl. torsdag följande: Som man finner, är hela denna förklaring i ytterlig grad ställd på skrufvar. När man vill rätta faktiska oriktigheter, så bör det ske på ett mera faktiskt och mindre tvetydigt och dunkelt sätt. Insändaren inlåter sig, försigtigt nog, icke på nå gon utredning af de orsaker, genom hvilka en skrifvelse, som redan för nära tre veckor sedan var tillställd portugisiska regeringen och af densamma besvarad, först nu (d. v. 3. efter all sannolikhet i går på förmiddagen) hunnit komma till svenska kabinettets kännedom. Allmänheten har fältet alldeles öppet till. de besynnerligaste gissningar; man skulle kunna förmoda att något poströfveri förorsakat hela förargelsen, om man på senaste tiden hade hört något sådant omtalas, och om man kunde förutsätta att engelska kabinettet skulle skicka så vigtiga papper med den vanliga posten; man skulle kunna tänka att den engelska kabinettskuriren af purt misstag farit till Köpenhamn i stället för till Stockholm eller att hans herrlighet lord Russell begått ett värre lapsus calami än Aftonbladet, då det nämnde Holland i stället för Portugal, i så måtto att han för ögonblicket råkat glömma bort att det var Sverige som undertecknat Wienertraktaten och adresserat sin skrifvelse till det danska, i stället för det svenska kabinettet. Man kan, som sagdt, gissa i oändlighet. Vi bli visserligen — såsom helt naturligt är — beviset skyldiga att svenska kabinettet bittills ingenting gjort i denna sak och vi skulle ingenting högre önskat än om insändaren, i stället för att stanna vid en sådan intetsägande förklaring, atminstone haft mod att rent af säga, det vi härutinnan misstagit oss. Den dunkla antydan derom, att det kan finnas kabinettshemligheter, om hvilka ingen utom kabinettschefen har kännedom, skulle i hög grad tillfredsställa oss, i fall vi hade ringaste rättighet att deraf sluta att vårt kabinett i denna sak icke lägger händerna i kors, utan inser och erkänner att den stat, som afsäger sig rätt och talan i allmänna frågor som beröra dess närmaste intressen, icke blott nedsätter siv värdighet, utan i sjelfva verket dömer sig sjelf att betraktas såsom fullkomligt obetydlig i de europeiska rådslagen, en opinion, som i kritiska tider kan blifva högst vådlig för den statens existens. Af den ifver, hvarmed insändaren skyndat att försöka försvaga intrycket af vår artikel, finna vi emellertid med nöje, att man på visst håll inser, hurudan den svenska allmänhetens stämning är i denna sak, och att den tanken skulle för densamma vara i hög grad pinsam, att Sverges regering i denna sak satte sig öfver folkets sympatier eller sjelf läte sig tillbakasättas. Riksdagen. Statsutskottet företog i torsdags, sedan åtskilliga inkomstafdelningens utlåtande blifvit afgjorda, till behandling riksgäldsafdelningens förslag till betänkande om ernvägsarbetena för statens räkning och an