dens säkerhet, smögo de raska unga polackarne sig i tysthet ut genom baksidan af slottet, som vette åt en tjock skog, i det de hängde ut en svart fana genom ett fönster i slottsruinen. Då kände ryssarnes raseri inga gränser, de anklagade de bundna bönderna för det att de ej underrättat dem om detta undflyktsmedel — och de begrofvo lefvande de arma varelserna. Man skulle vid läsandet af dylika skildringar nästan vara hugad att anse dem för uppspunna romaner eller åtminstone öfverdrifter; men, tyvärr, lära de dock ej uppgå på långt när i ryslighet emot de scener, som hvarje dag ega rum i detta olyckliga krig. Ingenting ger oss anledning att betvifla den alltid pålitlige brefskrifvarens utsago.