Teater. Hr Tichatscheks sista uppträdande härstädes igår afton, egde rum för ötverfullt hus, och den firade gästen emottog talrika bevis på publikens tacksamhet för den rika konstnjutning hans herrliga gåfvor skänkt oss såväl igår som vid alla öfriga tilltällen då hr T. uppträdt. Efter operans (Hvita Frun) slut tillkastades hr Tichatschek på scenen ett verkligt regn af blomsterbuketter, och jublet samt applåderna voro lika ihållande som entusiastiska. Enär gårdagens representation var den sista af tyska operasällskapet under innev. sejour, bör det endast kunna anses 8o n förtjent att framropningar sedermera ilven eg nades publikens gunstlingar bland sällskapets personal, m:ll Doll, fru Beck och hr Weiss. — Direktör v. d. Osten framträdde jemväl efter representationens slut och hembar sin tacksägelse till publiken för den nu slutade sejouren. Hr Tichatschek afreser i morgon bittida till hufvudstaden, der man kan förutse att han skall blifva föremål för samma benndran som den hvilken rättvisligen följt honom under hans långa och lysande konstnärsbana denna bana som — vi skatta oss mycket lyckliga derötver — äfven ledde honom till vår stad. Då vår publik igår afton sade honom sitt farväl, var detta ett bland de hjertligaste som följt någon hvilken vetat att hänföra en hel allmänhet, — och detta har denne store konstnär förstått att göra som tå. Också följa honom ej blott de hjertliga välönskningarne al hans mångfaldiga beundrare — lika talrika som denna stads konstälskande innevånare — utan äfven deras djupa saknad. Ty på botten af den entusiasm, hvarmed man gal honom sin afskedshelsning, låg ett vemod som bäst bevisar huru värderad han bland oss blifvit. Vi tro det hr Tichatschek vet att uppskatta denna känsla; vi tro att då han lemnar denna nya skådeplats för sina trium fer — låt ock vara att den ärringa mot dem hvarvid han är van — skall han känna, ati det bästa minne han kan medföra härifrån äl medvetandet af den saknad han efterlemnar. Och denna saknad kännes icke blott af de många enskilda vänner hr Tichatschek här förvärfvat, utan delas äfven af hela den all mänhet som beundrat honom; ty det är kännetecknet på den sanna, djupa konstnärligheten, att den icke inskränker sig till att blott tjusa örat eller ögat, utan äfven rycker med sig hjertat. Må det tillåtas oss att å denna allmänhets vägnar här ännu en gång bjuda hr Tichatschek ett varmt och hjertligt farväl! En hyllning, enkel, men hjertlig och välment, egnades igår afton åt herr Joseph Tichatschek. Efter representationens slut å Nya Teatern, hade en del damer och herrar församlat sig i teaterns soyer, dit hr T. efter att hafva lemnat sin klädloge, anmodades att infinna sig. Anländ dit emottogs hr T. med en sång, utförd af amatörer, efter hvilkens slut hr d:r Ewert (medlem af teaterns dircktion) i ett på tyska språket hållet föredrag hembar till hr T. å såväl de närvarandes som på publikens vägnar deras tacksamhet och välgångsönskningar, i sammanhang hvarmed och såsom ett minne af vistelsen i Göteborg hr d:r Ewert öfverlemnade till hr T. ett genom subskription af några härvarande personer anskaffadt skrifställ at silfver, med ullhörande guldpennstift Åe. skrifstället, elegant arbetadt å härv. Larsonska atelier, var ingraveradt: ill Joseph Tichatschek. Minne af konstens beundrare. Göteborg 3, 1e bås. Sedan de närvarande derefter försett sig med fyllda glas från ett bord med förfriskningar som framställts i salen, föreslog doktor E. en skål för hr Tichatschek, hvilken följdes af hurrarop och beledsagades med atsjungandet af en sång. Hr Tichatschek tackade härefter i förbindliga och hjertliga ordalag för den honom bevisade uppmärksamhet samt för presenten, och uttryckte bland annat den förhoppning att åter kunna få besöka Göteborg, samt slutade med att tömma sitt glas med en välönskning för Sverige. Sedan ännu en sång blifvit sjungen och hr Tichatschek underhållit sig med en del bland de närvarande, dracks ännu ett afskedsglas för hr T., med tillöuskan ar en lycklig resa till hufvudstaden, hvarefter hr T. hemior till sitt logis och samlingen åtskildes.