ingå fred med dig, utan vilja kriga med dig, så belägra dem. Och när Herren din Gud gifver dem dig i händer, så skall du slå allt mankön, som derinne är, med svärdsegg; men qvinnor, barn och boskap och allt i staden är och allt rofvet skall du byta emellan dig, och skall äta af dina fienders byte, som Herren din Gud dig gitvit hatver. Då vår fört. säger, att naturen och bibeln ej kunna stå i strid med hvarandra, emedan båda äro uppenbarelser från samme Gud, och Han kan icke motsäga sig sjelf, skall naturligtvis förf. obetingadt gilla otvan anbefallda sätt att mot fiende gå tillväga, fastän det strider mot vår menskliga natur och Kristi eget bud, att vi skola torlåta våra fiender. Vår fört. skulle då vara en riktig blodtörstig rysk kosack; men så farligt är det väl ej heller. Han skall kanske mena, att det budet är ett uttryck, en afspegling af då gällande sedliga föreställningssätt, hvilka ej nu kunna röna godkännande. Skulle det icke möjligen låta sig göra, att anse den mosaiska kosmogonien for en atspegling af naturkännedomens och spekulationens ståndpunkt för sin tid?