likväl säga Cesar mina bekymmer, ty kusin Robert skulle icke trösta mig mer än han. Sir Michael Audley lydde sin vackra sjuksköterska och lade sig strax efter kl. nio denna ruskiga marsafton. Mar kunde knappast tänka sig ett angnnamare hvilorum för en invalid i kallt och otre fligt väder an baronetens sängkammare. Morksråna sammetsgardiner voro dragna ned för fönstren och omkring den stora sängen. En vedbrasa flammade rödt i den breda kaminen. IAs-lampan stod tänd på ett litet vackert bord vid sir Micharls hufvndgärd, och en hög magaziner och tidningar voro ditlagda af myladys egna vackra hander för konvalese ntens nöje. — Nu går jag, sade hon. Om du kan sofva, så är det så mycket bättre. Om du vill läsa, st ligga böcker och tidningar bredvid dig. Jag låter dörrarna mellan rummen stå öppna, så att jag kan höra dig, om du ropar. Lady Audley gick genom toilettrummet in i boudoiren, der hon sutit med sin man sedan de ätit middag. Det eleganta rummet vittnade om att det beboddes af en talangfull qvinna. Myladys piano stod öppet och var betäckt med lösa noter och praktfullt inbundna samlingar, som ingen mästare skulle försmått att studera. Myladys staflett stod vid fönstret och vittnade om myladys artistiska talang genom en skizz i vattenfärg af slottet och trädgården. Myladys fåceriska broderier, spetsar och muslin, silke i alla regnbågens färger och fint färgadt ullgarn lågo kringströdda i det praktfulla rummet, medan speglar väl placerade vid midt emot hvarandra liggande börn af en artistisk tapetserare mängdubblade myladys bild och i och med detsamma afspeglade