last slafvar fortfarande bebo landet, hvilka ramkallade det nuvarande upproret, utan det kommer älven att stå inmängdt med de trariska händelser, som enligt sannolikhet skola bryta resningen, såfsamt denna icke erhåller understöd annorstädes ifrån. Det är underliga skickelser dessa, men de äro kanske Försynens fingervisningar för den arma polska nationen, att dess söner måste alla utan undanag stå fosterlandet troget bi, ty en förrädisk polak skall Ryssland nog veta att begagna sig utaf, och blott en sådan kan lätt sänka landet i olyckor och lidanden. Krakau d. 19 mars på natten: I dag morse egde en häftig kamp rum mellan polackarue under Langiewicz och 8,000 man ryska trupper vid Chrobzze (Chrobrz;), der polackarne redan i måndags, d. 16:de, till en dellj ledo ett nederlag och blefvo afskurna från sin tross. I onsdags blef en fäktning oafgjord vid Zagoscia, hvaremot polackarne ledo nederlag vid Busco. Vid sistnämnda stad (eller by) har striden i dag återigen blifvit förnyad. Många af de från hvarandra skingrade insurgenterna fly öfver Weichseln. Krakau d. 20 mars, förmiddagen kl. 9: Langiewicz ville gå öfver österrikiska gränsen vid Uscie. (Se derom ofvan, samt der omnämn-J da senare underrättelser). Krakau d. 18 mars: Alla Lithauens adelsmarskalkar och adliga valembetsmän ha inlemnat sina afskedsansökningar, och hafva tilllika förklarat, att ingen, utan förlust af sin adelsrätt, får öfvertaga de på detta sätt lediga blifna platser. Alla officiela meddelanden på ryska språket skola hädanefter icke bli emottagna. Det försäkras från flera håll, att någon öfverenskommelse skall hafva träffats mellan kejsar Napoleon och pålven i afseende på polska saken, särskildt hvad angår frågans religiösa sida. Möjligen kan detta stå i något samband med polska erkebiskopens afskedstagande, hvilket egt rum under förhållanden, som tyckas antyda, att denna för stor försigtighet kände man har något hemligt starkt stöd. Det skrifves nemligen från Warschan: rbet vigtigaste, jag i dag (d. 16:de) kan meddela er härifrån, är den konferens som storsursten ståthållaren i går hade med vår katolske erkebiskop. Den senare har såsom bekant begärt afsked från sin plats i konun garikets statsråd och genom detta steg framkallat stor rörelse inom regeringskretsarne. Statssekreteraren Enoch, kultusdirektorn Krzywizki, sjelfva markis Wielopolski gjorde sig all möda, att bringa prelaten på andra tankar. Då intet halp, kallade storfursten den hårdnackade till sig på slottet. Han gjorde honom uppmärksam derpå, att erkebiskopen såsom sådan blifvit utnämnd till medlem af den höga korporationen, och uppmanade honom att väl behjerta detta. Erkebiskopen svarade, att han, då han for från Petersburg, ej tillräckligt kände landet; de utsigter för Polen, som kejsaren påpekade för honom, syntes honom lämpliga att kunna vänta, det sinnena skulle lugna sig, och han hade sjelf arbetat i denna riktning, Men nu hade han kommit till den öfvertygelsen, att monarkens goda afsigter skulle stöta mot hinder, hvilka sköto deras förverkligande långt i fjerran; hans egna andraganden i statsrådet, liksom i allmänhet denna korporations verksamhet, hade i praxis ej vunnit afseende; han kunde derföre ej vänta sig något gagn af att vidare deltaga i rådslagen och ville ej längre tillhöra statsrådet. Han insåge nu, att endast den friaste författning för Polen inom dess forna vidsträckta gränser mot det egentliga Ryssland skulle kunna försona polska nationen med ryska herraväldet och han hade sjelf uttalat detta i ett bref till kejsaren, hvilket han öfverlemnade åt storfursten. Han hade ätvenledes skrifvit till Rom, tör att, om hans handlingssätt strider mot kyrkans och statens intressen, utverka sitt afsked från erkebiskopsstolen. — Ni kan väl tänka er, hvilket djupt intryck detta oväntade energiska steg at hufvudet för den katolska rikskyrkan i Polen måste göra på alla, som känna till saken., Uppgiften att grefve Walewski i franska senaten yttrat sig för Polen är felaktig; hans namn var förblandadt med prins Napoleons. Lord Palmerston tyckes känna sig något generad öfver den ovilja hans genom NMorning Post definierade hållning väckt såväl i utlandet som, säges det, äfven i England. Nämnda tidning befinner sig derföre i någon reträtt och säger i sitt nummer för d. 18 mars, att fransmännens kejsare och lord Palmerston önska fred, men de skulle kanske genom den allmänna meningen kunna tvingas ull krig. Kejsar Alexander skulle derföre göra väl, om han misstrodde de rådgifvare, hvilka söka intala honom, liksom de en gång inbillade hans far, att England och Frankrike aldrig skola marschera tillsammans emot Ryssland-. — Det är nya toner, som måhända anslagits af det stora polska meeting, som sistlidne måndag hölls i London, bevistadt af en stor menniskomassa, hvaribland framstående — DB. om Lim — D— — Mb — — 8