Beny 7) 2 565 ansluta sig, och bli de öfriga makterna derom ense, skola nog Preussen och Ryssland gå in derpå. England kan för skams skull ej vägra, isynnerhet som det tyckes hålla denna bakport öppen för sig. Men kommer ej kongressen en timme för sent? Är ej nu tiden inne till polska frågans ordnande, vore det ock kollektivt med blanka vapen? I franska senaten börjades d. 17 d:s debatten angående polska angelägenheterna och Frankrikes ställning till dem. Bonjean uppmanade regeringen ifrigt, att ätergisva Polen dess nationalitet. Lagueronnigre ville, att Ryssland skulle uppfylla sina förbindelser, men uppmanade senaten för fredens skull, att ötvergå till dagordningen. — Poniatowski talade emot öfvergången till dagordningen. — Gretve Walewski (statsminister) yttrade i en replik till någon föregående talare, att kejsar Napoleon ej anser rörelsen i Polen för en revolution. Händelserna derstädes och förföljelserna mot Polen äro tillräckliga, att väcka Frankrikes indignation. Ryssland behöfver sina trupper i anledning af lisegenskapens upphäfvande. Österrikes hållning är tillfredsställande. Den närvarande situationen är gynnsam och handlingens stund kommen. — Den talande och här ensam ansvarige ministern Billault (Walewski, fastän statsminister, är derföre ej någon officiel budbärare af kejsarens uppfattning) ansåg sig ej kunna vidare deltaga i diskussionen, utan begärde derföre dennas prorogerande till påföljande dag; hvilket bifölls. — Bland de flere talare, som uppträdde dagen efter, var äfven prins Napoleon, hvilken i ett varmt föredrag talade för Polen och, i likhet med Walewski, sörklarade handlingens stund vara inne. Billault gensvarade prinsen, med förklaring att Polens öde måste afgöras på en kongress. Derefter återgick senaten till dagordningen. Stor rörelse råder i hela Frankrike öfver de polska angelägenheterna. D. 17:de hölls i London ett stort meeting. På förslag, som understöddes af lord mayorn och aldermennen för City, beslöts, att mötet skulle uttrycka den åsigten, att storbritanniska regeringen bör afbryta all gemenskap med den ryska. I Hamburg var den 18 d:s på grund at halfsekelsfesten till minne af Hamburgs befrielse från franska herraväldet en fullständig helgedag. Ingen Börs hölls och inga affärer gjordes. — Vi ha fått oss tillsändt ett stort extra nummer af Hamburgertidningen Re form, som i långa och breda spalter samt med träsnitt beskrifver festtåget, dagens be tydelse och en del framstående hamburgare, Till -Berlingske Tidende skrifves från Berlin af d. 15 mars: Den militäriskt-patriotiska jubelfest (med anledning af segren öfver Frankrike), som skall börja i öfvermorgon och till hvilken förberedelserna visa sig här i staden redan i dag, väcker alldeles icke genklang hos det stora flertalet af befolkningen. Förliden vecka erbjuder ock talrika, till en del rätt muntra exempel på, huru den officiela festens skyddspatroner å sin sida hafva ingenting försummat, för att afskräcka borgarena från att deri deltaga. Först under senaste dagarne har magistraten blifvit uppmanad att söka åstadkomma ett någorlunda tillräckligt deltagande å borgarenas sida. Stadens värdiga säder ville ej vägra att efterkomma denna anmodan, ehuru de med ringa förhoppningar gingo in derpå. De vände sig först till borgerskapets äldste med förfrågan, om de skulle vara hugade att, smyckade med sina funktionstecken, officielt deltaga i festligheterna, Nu frågades i förtroende, hvilken officiel roll hofvet tilltänkt denna afdelning af kommunalbestyrelsen, som representerar stadens borgare, om en särskild läktare t. ex. blefve för dem uppförd. Svaret löd, att inga törberedelser ännu träffats, men att de kommunala myndigheterna nog skulle få plats i tåget. Då beslöto representanterna att icke in corpore deltaga i detsamma. ärpå vände magistraten sig till skråen, och dessa underrättades, att konungen önskade få se dem bilda en procession med de vackra fanor och emblemer, som togo sig så väl ut vid konungens intåg efter kröningen. Skråmästarena sökte slippa undan och förklarade, att gesällerna voro hufvudsaken vid sådanna sesttåg, och att dessa först måste tillfrågas. Nu höllos möten i gesällherbergen, och det kom till de muntraste diskussioner. Den aktningsvärda oldtgesällen för timrarne t. ex. meddelade sina kamrater den allerhögsta önskningen och slöt sitt vältaliga föredrag med de minnesvärda orden: -Jag aktar hvarje öfvertygelse, men jag anser hvar och en för en hundsvott, som vid detta tillfälle infinner sig. Jag har glömt tillägga, att man sagt skråen, det de skulle uppståallas bakom militären. Garfvaregesällerna beslöto att gitva enhvar af de ännu lefvande egarne at jernkorset, som hört till deras yrke, 10 thaler såsom sestgäfva, men i öfrigt afhålla sig från deltagande i hela högtidligheten. Skomakare.33 Cr — — 2 —— — — PR — -— — — — 2— t — —-— ———— — mm —