det bestämmer sig. Det kan ligga en olycklig salskhet i denna politik, ty dröjsmäl måste för Polen vara detsamma som död. Hvad här skall göras, skall göras snart. Emellertid har England ännu en gång tagit Preussen under armarne och räddat det, då Frankrike tycktes vilja ställa det ensamt till ansvar. Den diplomatiska härfvan börjar reda sig, men det går som vanligt långsamt. Till Paris väntades d. 8:de eller 9:de kejsar Alexander II:s adjutant Dolgoruki med egenhändigt svar på Napoleons föreställning om Polen. Efter hans ankomst skall betänkandet örver de till franska senaten afgifna petitioner om Polen förekomma i senaten, och skola vid tillfället alla de aktstycken, som omhandla polska frågan, blifva senaten förelagda. Pariserbörsen tror, att ryska kabinettet icke skall afgifva något bestämdt, utan blott ett undvikande svar. Stämningen är derföre flau. Engelska regeringen har offentliggjort tvenne ytterligare depescher rörande Polen, fastän hon väl måste veta, att dylika offentliggöranden äro för Ryssland allt annat än täckeliga. Den första depeschen, daterad den 15 april 1856, är trån d. v. engelske gesandten i Paris lord Clarendon till utrikesministern i London, och underrättar denne, att han inom pariserkongressen sökt bringa på tal frågan om konungariket Polens stullning. Men grefve Orloff, Rysslands sändebud, hade satt sig deremot, i det han muntligt förklarat engelske ministern, att kejsaren hyste de bästa afsigter med hänsyn till Polen, att han tänkte för detsamma göra allt hvad man begärde; men att uttalandet al dessa afsigter på kongressen skulle utöfva en dålig verkan i Ryssland, emedan man der skulle tillskrifva det en främmande tryckning. — Grefve Clarendon sade då, att han i öfverensstämmelse med grefve Walewski (då Frankrikes utrikesminister) ansett klokast ej upptaga kongressen med polska frågan. — Lord Palmerston svarade derå d. 17 april, att engelska regeringen gillade grefvens försigtighet. Medan en otvetydig verksamhet sålunda råder inom kabinetterna, fortgå de europeiska folken i uttalandet af sina odelade sympatier för Polens sak. Sålunda hölls i Turin förl. söndag ett meeting, till hvilket storartade förberedelser vidtagits. Mötet bevistades af senatorer och deputerade. Uti den inbjudning mötets komit utfärdat till Turins innevånare heter det bl. a.: Polens syster genom sina olyckor och strider, har Italien med rätt upprörts öfver de timade händelserna, och må det under högtidligt bisall från sina hundrade städer räcka en broderlig hand åt de tappre, som på Weichselns stränder strida i alla de förtrycktas namn. — I Pavia har ett dylikt meeting hållits. I Schweiz har rörelsen börjat till förmån för Polen. D. 5:te hölls i S:t Gallen ett möte, der man öfverlade om hvilka åtgärder Schweiz kunde vidtaga i polska sakens intresse. En penningeinsamling började. I Lissabon egde ett sådant möte rum i lördags. General Garibaldis son, Menotti, passerade d. 7 d:s Bern, på väg till Polen. Italienska tidningen Diritto offentliggör ett upprop från Garibaldi till ryska soldaterna, samt ett bref från generalen till Langiewicz, hvari han uppmanar denne att utsträcka den upproriska rörelsen öfver hela det forna Polen. Äsven Kossuth har utfärdat en lång adress till polackarne. Detta manisest afser tvenne särskilda mål: det första är att bevisa, det polackarne icke slåss på lif och död -för denna trasa som man kallar 1815 års fördrag, ty här gäller det blott återupprättandet af det oberoende Polen-; det andra att varna dem för den ställning Österrike intager genom sin låtsade nentralitet. Denna makt skall-, säger Kossuth, sör att bättre bedraga er, gå ända derhän att låta för edra ögon skimra utsigten till att det möjligen vill afstå från Galizien. Det heter till slut i detta manifest: Polska revolutionen har nu bibehållit sig i sex veckor; den tillvåxer och utbreder sig. — Om Gud. understödjande ert mod, och lyckan icke äro eder emot under ytterligare 6 veckor, skolen j ha rätt att tillsätta en provisorisk regering, sormligt konstituera er till en oberoende nation och förklara Polen återipprättadt. — Bedjen då Österrike om Galiziens äterställande! ( Om det, kanske i tillfälle att göra en förmånlig nandel, går in på eder lagliga begäran, skola vi ungare kanske hafva förlorat en utsigt till framgång; — vi skola uppsöka en annan — ert exempel skall hafva lärt oss, att chancer aldrig fattas ett beslutsamt olk, som har medvetande om sina pligter. — Vi kola emellertid säga med Paulus-Emilius: Cladem lomus nostre vestra felicitas consolatur ... Men m Österrike icke bifaller eder lagliga begäran, om let ej återgifver er hvad det frånstulit eder, — då kolen j veta, hvad j haen att göra ... och vi med och (jag hoppas det) Italien äfven. d Underrättelserna om krigshändelsernas sång i sjelfva Polen äro stridiga, och det är ned bitter harm man förebrår Ryssland dess ögnaktiga förvrängningar af fakta. Såsom xempel må nämnas, att de svåra sår polaccarne med sina liar tillfoga ryssarne i dessas : fffejela hullatinar UnA.AÄ A — LUOa A-—LA — — n2 3 a —