mäla naturligtvis, att de Kejserliga trupperna segra— arten af ryssarnes segrar känna vi dock nu för väl. Stor jäsning råder i Ukrain, och man väntar der ett utbrott. Starka trupprörelser å preussiska gränsen sägas bebåda att Preussen äter slagit om och är hugadt sustlallla vid konventionen. Från Krakau skrifves under d. 26 febr: I går eftermiddag begrot man härstädes en ung, nittonårig student, Johannes Dambek, som svårt sårats vid det olyckliga anfallet mot Miechow. En ofantlig menniskomassa, företrädd af talrika prester, slöt sig till liktåget. Kistan, å hvilken låg en enkel krans at immorteller, bars af sex studenter; men då tåget kommit fram till kyrkogårdens kapell, togs kistan af qvinnor, hvilka buro henne fram till grafven. Etter likbegängelsen aflägsnade sig hopen med samma ordning och lugn. I dag skall en andra sårad från Miechow föras till sitt sista hvilorum. Fransmännen ha otur i Nevico. Forey har hegärt en förstärkning af lika antal truppgr med det han har. Från NewYork skrifves att förslag väckts inom sydstatskongressen, att skeppsfarten på Mississippi skall vara fri Det är är en smekning åt veststaterna. — Ett par NewYorkertidningar säga, att Seward begått ett politiskt fel, då han afstyrde Napoleons vänskapliga råd. L—— — — Italiens tidningar offentliggöra ett svar från justitieoch kultusministern Pisanelli på en adress från det liberala lombardiska presterskapets adress. Man finner deri följande anmärkningsvärda punkter: Regeringen har för afsigt, att bibehålla okränkta alla rättigheter, hvilka nu tillhöra staten, och hon vill till sitt eget försvar begagna sig af dessa rättigheter; liksom äfven till skyddandet utaf den del af presterskapet, som misshandlas och undertryckes tillfölje af sin tillgifvenhet för Italiens sak; emedan regeringen just i denna dels af presterskapet assigter och anda måste erkänna det bästa verktyget för kyrkans försoning med Italien. Men om regeringen nu i dag, för att skydda sig sjelf och presterskapet, nödgas begagna sig af alla rättigheter, som hon ärft från det förflutna, har hon likväl icke tillyckt ögonen för framtiden, och upphör icke att önska, hvad hon sedan länge tillkännagifvit sig önska, nemligen att staten och kyrkan må lösa sina ömsesidiga band och fritt röra sig inom sina resp. lagliga verkningskretsar. Så snart denna önskan skall gå i fullbordan, må de prester, hvilka i dag hotas af de mäktiga inom presterskapet, i den anda, som skall lifva kyrkan, finna såväl skydd, som ersättning för sina lidanden och borgen för sin seger. Det tillhör kyrkan, att hastigame framkalla denna stund, i det hon frigör sig från det verldsliga väldet och uppgifver hvarje inblandning som ej tillkommer henne. Men innan denna stund randats, har regeringen den heliga pligten att, såväl i afseende på presterskapet som äfven alla andra klasser af medborgare, skydda de svaga mot de starkas ösvergrepp ech försvara dem, som älska konung och fosterland, mot förföljelser af dem, som anstifta sammansväräningar mot konung och fosterland. Senare Post. Några egentliga nyheter från Polen föreligga ej för dagen, alldenstund de telegrafiska underrättelserna fått för stort försprång framför postmeddelandena. En korrespondert till Times skrifver: Jag har erhållit enskilda och mycket pålitliga underrättelser af färsk dato från personer, som hafva rest i Ryssland och Polen. I Petersburg tyckes folket vara mycket uppretadt emot polackarne, och talar om ingenting mindre än att utöda hela racen. Trupper hafva förts och föras ännu till Polen. Många bantåg fulla med soldater hafva nyligen mötts af resande. Jernvägsstationerna från Wilna till Warschau och från Warschau till preussiska gränser äro alla besatta med militär, som förvandlat dem till baracker. Det anmärkes såsom eget, att man ej ser soldater spridda omkring i landet — åtminstone icke då man passerar å jernvägen tvärt igenom Polen; de tyckas alla vara koncentrerade på stationerna, det insurgenterna naturligen icke gå och söka efter dem. Från Petersburg ingår ett telegram, hvilket synes alldeles motsäga en föregående uppgift om att general Berg blifvit utnämnd till öfverbefälhafvare öfver ryska trupperna i Polen. Det heter nemligen, att storfurst Konstantin blifvit beklädd med denna post. Ryssarnes truppstyrka i Polen uppgifves sålunda: För närvarande befinna sig i Rysslands gamla polska länder 10 divisioner, inalles 150,000 man, och ytterligare 10,000 man väntas med det snarasse. Denna siffra är dock ringa, fördelad på en så ofantlig terräng. I kongress-Polen finnas mera än 80,000 man; af dem måste 30,000 man stanna i Warschau; de fem fästningarne, nemligen citadellen i Warschau, Modlin, Brzesc-Litewski, Iwanogrod och Zamosc, erfordra äfvenledes 25,000 man; återstå således som egentligen aktiv arme endast 25,000 man. I Lithauen äro 60,000 man; men denna stora provins, af nästan lika omfång med Ungern, erfordrar vida mera, sedan resningen derstädes nu slagit djup rot. Städerna Wilna, Grodno, Bialystock, Kowno, Dänaburg, Polock, Witebsk, Mohilew, Bobrujsk, Minsk, Pinsk, Riga, Mitau, Mowogrodek o. 8. v. absorbera