sonade: ÖORAdIlI HISWIvA . 0 kräftelse åt österrikiska kejsarinnan Maria Theresias minnesvärda apostill vid underteck-e nandet af delningskontraktet: -Placeat, eftersom så många och lärda män vilja ha det sålunda; men långt etter det jag är död och gången bort, skall man se hvad som skall bända, derföre att man bryter mot allt hvad heligt är och rättvist. Maria Theresia? Skola händelserna gitva ett utslag i öfverenstämmelse med de ord den döende kejsar Frans vid tiden för upproret 1831, genom gref Kolevratz, tillsände gesandten för polska provisoriska regeringen: -Kejsaren känner, att stunden nalkas, då han skall stå inför den högste domaren; besittningstagandet af Galizien tynger på hans samvete som ett brott, och han skulle vara hugad att till Polen återställa denna provins, förutsatt att den ej blefve annexerad till Ryssland? Eller skall det hela taga samma vändning som 1831, då man först rörde upp himmel och jord och förbannade Ryssland, som kränkt ingångna fördrag — men snart lugnade sig med en grym kallblodighet, hvars make historien sällan skådat? Må det vara nog, att i så fall påminna om lord Palmerstons handlingar. Först förklarade den ädle lorden i en depesch d. 22 mars 1831 till engelske gesandten i Petersburg, att han skulle förklara ryska regeringen, det Englands regering ej ansåg att Wienerfördraget blifvit uppfylldt i hvad angick Rysslands polska provinser. Då sedan franska regeringen under Ludvig Filip ifrigt uppmanade den engelska, att samverka med sig, för att skaffa Polen fred och dess genom wienerfördraget utlofvade garantier, svarade Palmerston (och den fläcken skall man aldrig kunna aftvätta honom) bland annat: -Rysslands uppförande emot England har ej varit beräknadt, att framkalla någon ovänlig känsla; det har tvärtom emot England uppfyllt alla en god och pålitlig allierads förbindelser och under de senaste svåra underhandlingarne i afsigt att ernå en lösning mellan Belgien och Holland, har Ryssland handlat fullkomligt redligt i sin samverkan med de andra fyra makterna. Under dylika omständigheter anser H. Mt., gom djupt beklagar olyckorna af en vild och förödande kamp, tiden ännu icke vara inne, då H. M:t kunde med rätta ingå på en handling, hvilken, fastän törsonlig till sin form, ej kunde annat än oroa en oberoende makt, som naturligtvis är rädd om sina rätheter. Af dessa skäl anser H. M:t sig nödsakad att afböja det förslag, som prins Talleyrand haft i uppdrag att meddela. Skall kanske den älskvärde lorden nu finna tiden vara inne?, att återgälda hvad han 1831 bröt? Kanske anropa honom i ensamheten vålnaderna af de många fallna polackar, hvilka, med qvinnor och barn, ljutit döden för det land, som England fegt öfverlemnade åt den tillämnade förintelsen? Eller skall måhända Englands nation, som så stolt säger sig skydda frihetens banr öfver all jorden, tvinga sina statsmän, att genom en bandling af mensklighet och storsinthet i någon mån bortskymma smutsfläcken från 18317 De närmaste dagarne skola bringa svaret, och det är på tiden, att beslut fattas, ty den ryskt-polska kampen skall fortfara i förfäran, tills vestmakterna garantera lugn; ty ,Mexanders löften tror ej mera någon poack. Och likväl behöfva regeringarne i denna stund så litet tillgöra, för att kunna få alla de europeiska folken med sig emot Ryssland i Polen. Sannerligen, deras ansvar blir stort, om de, som makten ega, i denna stund med kallblodighet, ja med grymhet låta Polen förblöda utan utsigt till frälsning. Ett är likväl säkert, och det är, att den europeiska pressen skall veta att genom kraftigt och konseqvent språk uppfylla sin mission, på det ej efterverlden en gång må tillskrifva äfven den skulden till det mord man låter en stat begå emot en annan. Underrättelserna från de olika krigsskådeplatserna i sjelfva Polen äro virriga, men det synes med bestämdhet framgå, att resningen ännu fortfarande bibehåller sig, att ett blodigt guerillakrig föres med den förtviflans bitterhet, som är en naturlig följd af sjelfva förhållandena. Så t. ex. är det ett synnerligen talande faktum, att man numera hör så litet talas om fångar. Det obeqväma i att befatta sig med dem förleder till grymheten att med gevär eller lans nedergöra allt hvad som kan dödas. Några egentliga nyheter omförmälas ej heller. Deremot föreligga 088 åtskilliga skildringar om ett och annat, som skulle kunna vara af intresse. Från Bochnia skrifves d. 26 febr. angående ryska truppernas och insurgenternas rörelser, till en österrikisk tidning: Från Warschau skrifves till olika blad: Från tillförlitlig källa berättas, att den ryske befälbafvaren i guvernementet Radom härstädes pr telegraf begärt snar förstärkning, emedan allt annars skulle sväfva i fara. Langiewicz, hvars en gång, enligt ryska uppgifter, fullkomligt sprängda band återigen upprifvits vid Malagoszez nära Kielce, ingifver ej desto mindre ryssarne stora farhågor. Mieroslawski, II — — —