ILAAOm, lastmngen IVaAnogrod vid VNICeprzs utlopp i Weichseln, Lublin och Zamose, hafva nu till uppgift att hindra här nämnda insurgentafdelningar från att förena sig. Till detta ändamål ryckte en kolonn under öfversten furst Bagration fram på vägen öfver Kielce till Miechow, och besatte Nidadalen, hvarigenom han skilde Kurowski (i Polens sydvestligaste hörn) från Langiewicz. En annan kolonn under general Marx marscherade frän Radom rakt på Langiewicz högqvarter i Vonchock, som ligger 8 mil söder om Radom, långt inne i en skogrik bergstrakt. Vonchock har flera bruk, hvars hammarverk insurgenterna brukade till smidandet af liar, för att med dem förse de ännu obeväpnade. För att betäcka sig mot Kielce, hade Langiewicz besatt Suchedniov, 2 mil vester om Vonchock. Här kom det d. 2 febr. till en häftig för insurgenterna lycklig träffning med en rysk rekognosceringsafdelning från Kielce. Dagen efter tvang dock kolonnen från Radom dem att utrymma lägret vid Wonchock, Langiewicz drog sig tillbaka till Svienty-Krzyz, 5 mil sydligare bortåt Weichseln, der han på höjderna vid Lysogora intog en fördelaktig ställning, medan han på samma gång besatte den lilla staden Slupia, en mil östligare. Emellertid hade insurgenterna i Lublin under Frankowski närmat sig Weichseln och bemäktigat sig stiderna Sandomir och Zavichost, hvarigenom förbindelse med — i åstadkoms. Denna varade dock icke länge emedan ryssarne återeröfrade de tvenne städerna och slogo läger vid Rachow vid Weichseln, norr om Zavichost, för att hindra de båda insurgentkårerna från att understödja hvarandra. D. 11 febr. angrepo ryssarne det polska lägret vid Svienty-Krzyz, men kastades tillbaka; likväl erhöllo de ännu samma dag ansenliga förstärkningar från Radon, hvarefter Langiewicz drog sig tillbaka till Stasvow, 8 mil längre sydvest om Weichseln (se vidare härnedan). I guvernementet Lublin hade insurgenterna sitt hufvudläger i Kasimir. Af Frankowskis afdelning, som blef sprängd vid Sandomir, har en del flyktat till Galizien, men större delen anslutit sig till den kår, som trängde fram mot Volhynien. Denna, som är 2,000 man stark, har bemäktigat sig Dubienha, en stad vid Bug. Dess senare bedrifter äro obekanta. Ströftågen mot vägen till Lemberg mellan Zamosc, och Tomaszow och förbi denna stad förskrifva sig kanske från denna kår. Oaktadt de afgjorda fördelar, ryska vapnen i allmänhet vunnit öfver upproret, kan man dock ännu icke förutse när slutet skall ske. Algörande strider hafva ännu icke på någon punkt egt rum. Insurgenterna hafva alltid, då de stött tillsammans med öfverlägsna ryska krafter, vetat afpassa rätta ögonblicket, för att undgå förstörelse, och om de än vid sådana tillfällen spridde sig, dykte de likväl snart åter upp på andra punkter i flere hopar, för att efter omständigheterna åter förena sig till ett gemensamt mål. Att ett så fördt krig icke låter hastigt bringa sig till slut, är klart. I Köln. Zeit. läses för d. 1 d:s: De underrättelser, som i dag föreligga oss, tala ej för ett så snart återställande af hvad ryska generalerna kalla ordning. Öfverallt, der resningen i dag blir nedtryckt, höjer den sig i morgon med stegrad energi på en bredare grundval, och tillochmed nederlagen betraktar man som hårda, men oundgingliga lärospän, som följd af den ojemna beväpningen. bDet blir med hvar dag bättre!säga polackarne, då de läsa om nya Jobsposter. Ån mera, Journal des Debats, som helt och hållet öfverensstämmer med oss i denna uppfattning, skritver: Vi veta från den säkraste källa, att rörelsen i Lithauen redan lått sitt eko; meddelanden, på hvilkas trovärdighet man ej får tvifla, anföra, att i denna del af Polen redan kårer bildat sig i de flesta distrikten uti guvernementerna Wilna, Kowno och Grodno. Dessa kårer äro ännu för svaga, att med framgång kunna slåss mot reguliera trupper, men de tvinga ryssarne att splittra sina stridskrafter, och om det gäller, slåss de äfven med ett mod, som gör deras sak ära. Utan hopp om seger slåss de som män, hvilka vigt sig åt den nästan vissa döden; och likväl växer deras antal dagligen och alltjemt nya skaror bildas, för att protestera mot beskyllningen, att Lithauen är likgiltigt och lugnt ser på. De kretsar, der de flesta insurgenterna stå, äro Troki, Swienciany, Oszm immy, Lida, Bialystock och Brzesc, men rörelsen slår rot öfverallt, och om resningen i konungariket håller sig i ännu några veckor, skola hela Lithauen, Volhynien och Podolien resa sig. Ryssarne under Platkin, Nostitz och Manieukin hafva visserligen sprängt några band, men ännu icke gifvit dödsstöten åt rörelsen-. Så långt Debats, hvilket blad länge stått i förbindelse med den polska emigrationens förnämsta auktoriteter. 300 ryssars afväpning i Pruszawy vid Grodno, liksom i Lithauen, är ett ry.t bevis på de der i trakten stående tvenne bandens verksamhet. För öf— —2 —2 — — 2—— — 8 —