man, 64 qvinnor, eller ullsammans 60 män och 76 qvinnor. Från Utlandet. En wienertidning lemnar nedanstående öfverblick åf den polska resningens gång under sörlidne första månad. Den antages vara skrifven af en högre österrikisk officer och är, förutom den opartiskhet hvaraf den bär prägeln, märklig derigenom, att den står i den österrikiska regeringens officiela blad. I förmodan, att densamma skall intressera våra läpare och väl orientera dem i händelsernas gång, meddela vi den här: Upproret i Polen har snabbt kringspunnit nästan hela landet. Blott dettas hutvudpunkter, konungarikets fasta platser, hvilka enligt ett giltigt system äro anlagda der de vigtigaste floderna flyta tillsammans och bilda en oöfvervinnerlig sästningsgrupp, både mot en yttre fiende och för att hålla befolkningen i schack, samt några vigtiga punkter på landets förnämsta kommunikationsleder, äro ännu med bestämdhet i ryssarnes händer. Den första kampen gällde besittningen af dessa kommunikationsleder. Fastän man gerna vill kalla revolutionens utbrott tillfälligt, väckt af utskrifningen, framgår dock motsatsen redan at den omständigheten, att resningen försiggick efter en strategiskt riktig plan och ville, ge nom att bemäktiga sig de förnämsta vägarne, isolera från hvarandra de fruktade fästningsgrupperna. Med februari månads början antogo de strider, som redan sedan d. 22 jan. här och der egt rum med anledning af utskrifningen, karakteren af blodiga träffningar. En gemensam ledning märktes redan under förstnämnda tid. De mindre insurgentskarorna förenade sig till ansenliga kårer, hvilka voro till en del väl beväpnade och väl försedda med proviant och penningar. Under det insurgenterna veckorna förut isynnerhet lade an på att taga de offentliga kassorna och skaffa sig vapen, sökte de nu, såsom sagdt, att efter sammandragningen af de små skarorna bemäktiga sig landets förnämsta förbindelseleder. Derigenom hoppades ledarne för resningen göra det omöjligt att tillföra den ryska härstyrkan i Polen något understöd och kunna skaffa befolkningen i större distrikter, isynnerhet i hufvudstaden, tillfälle att öfverväldiga de relativt små besättningarne. Till detta ändamål samlade sig talrika skaror, väpnade med lier i de skogar och trakter, hvilka ligga närmast jernbanorna och de stora landsvägarne till Petersburg, Moskwa, samt till Preussen ooh Galizien, vid de förra för att hindra förstärkningars ankomst, vid de senare för att möjliggöra återtåget till neutral grund. Vid vägen från Moskva till Warschau besatte friskarorna under okända anförare, hvilka antogo namnen Mucha (fluga) och Sokol (falk), staden Wengrow och trakten deromkring. Fyra ryska kolonner satte sig på olika vägar från floden Bugs stränder i rörelse emot denna stad, för att drifva insurgenterna in i den vrå, som floderna Bug och Narev bilda med Weichseln och hvilken beherrskas af fästningarne Sierock, Modlin och Warschau. Hade denna manöver, hvarsplan tillskrifves storfurst Konstantin, lyckats, skulle denna insurgentatdelning icke ha undgått en säker förstörelse. Men i drabbningen vid Wengrow, d. 3 febr., lyckades det Sokol att med sin afdelning slå sig igenom öfver Grogow till Sokalov och sålunda nå vägen till Lithanen. En annan insurgentafdelning trängde vid Biala tillbaka öfversten grefve Nost izs brigad, likaledes i riktningen åt Bug, gick öfver denna flod vid Janow, norr om fäsbningen Brzesz-Litevski, trängde in i Lithauen ända fram till staden Semiatyce och levererade här en lycklig drabbning med general Maniukin, sedan den genom tillströmmande af traktens befolkning, som var i färd med att resa sig, förstärkts till flere tusen man. Af mindre betydenhet är den resningsrörelse som är riktad mot Polens förbindelse med Petersburg. I guvernementet Augustowo såväl som i de skogrika trakterna vid Nasielsk mellan fästningarne Modlin och Sierock hafva visserligen talrika skaror bildats, men de hafva hittills blott gifvit föga tecken till lif ifrån sig. I nämnde guvernement anföras insurgenterna af grefve Czapski, som skall vara en duglig kavalleriofficer, samt af en viss Volovicz. Sydvest om Warschau och hotande förbindelsen med Preussen, med den fasta punkten Plocz vid Weichseln, med guvernementet Radom och med Krakau, stå insurgentskaror under anförande af grefve Tyskievisez och Golevski. De träffningar, som dessa le