geringen. Lord Palmerston sade, att husets mot Polen vänskapliga yttranden icke öfverraskade honom; de motsvara den allmänna känslan och älven hun måste upprepa hvad ban ofta sagt, nemligen att Ryssland med atseende på Polen systematiskt brutit fördragen. Han betraktade den ryskt-preussiska konventionen såsom förkastlig och trodde för egen del, att densamma hvarken skall bli ratificerad eller utförd i verkligheten, i annat fall skulle den lända Preussen till den största skam. Det är att hoppas, det Rysslands menniskovänlige kejsare skall uttärda en amnesti och derefter återgitva polackarne en författning motsvarande fördragen. England eger rättighet, men icke förpligtelse att intervenera i den polska frågan. Hr Hennessy bör derföre taga tillbaka sitt förslag om en adress till kronan. Äfven Disraeli röstade derför, hvarefter Hennessy återtog sitt förslag. I öfverhuset anmärkte samma dag lord Ellenborough, att preussiske utrikesministern Bismarck förnekat, hvad grefve Russell sagt sig ha erfarit af preussiske gesandten von Bernstorff, rörande den ryskt-preussiska kon ventionen; hvarföre han (lord E) utbad sig förklaring om saken. Grefve Russel svarade, att han ej kan förstå telegrammet om Bismarcks uttalande; han hade korrekt återgifvit inför ölverhuset de meddelanden han erhållit af den ryske och preussiske gesandten, och senare händelser bevisa, att konventionen går ännu längre, Grefve v. Bernstorfs hade då ej vetat, att special-instruktioner vore i vissa fall erforderliga, tör att gifva konventionen kraft; men han (Russell) sade sig ej veta, om de skola utgå från regeringen i Berlin eller från myndigheterna vid gränsen. — Grefven sade sig vidare ej hafva någon kännedom om häktningarne i Thorn. Från sjelfva Polen äro notiserna sortfarande förvirrade. De för dagen meddela om strider, hvilka skola ha utfallt mindre gynsamma för polackarne. Sålunda heter det, i fullkomlig strid med hvad som igår angafs, att friskarorna under Langiewicz blifvit slagna vid Malogosz och der förlorat tvenne kano ner. Långt ifrån att ha begifvit sig in i guvernementet Lublin, vill det synas som att Langiewicz utför sin första föresats, att närma sig preussiska gränsen, kanske för att sammanstöta med Nieroslawski. Malogosz ligger sydvest om Kielce i guvernementet Radom, så att Langiewicz antagligen under sin marsch här kunnat uppsamla de frivilliga skaror, som ströfva spridda omkring i guvernementet. — Vidare heter det, att ett annat insurgentband blifvit sprängdt vid Zeleckow och mistat 150 döda. — Från Lemberg skrifves, att flyktingar derstädes berättat, det 2,000 insurgenter under Bogdanowitsch och Nedzai d. 24:de febr. blifvit slagna vid Ruda och trängts öfver Bug. — Från Krakau skrifves under d. 27 febr. : Vid Malogosz och Wlosom mom bo m ——— ezow ha under ett par dagar strider egt rum mellan polackarne, under Jezioranski och Zielinski, och ryssarne. Det är ej möjligt, att ur dessa spridda uppgifter kunna utleta nägon klar åsigt om ställningen. Mieroslawski har genom en dagordre af d. 19:de febr. underrättat insurgentlägren, att han d. 17 febr. lyckligt anländt till Polen och mottagit det af den provisoriska regeringen åt honom lemnade öfverbefälet öfver hela upproret. Hans högqvarter befinner sig emellan Radziejewo och Sluzewo nära provinsen Posens gränser. Derifrån utfärdade han den 19 febr. ett upprop till polackarne, att talrikt skynda till resningens fana och samla sig i lägret vid Radziejewo och Sluzewo. Verkan af detta upprop visade sig redan om natten till samma dag. Talrika skaror af frivilliga från trakten deromkring och från provinsen Posen drogo till fots, till häst och i vagnar hela natten igenom till den utsedda samlingsplatsen. Samma dag Mieroslawskis upprop såg dagen, lemnade den omkring 100 man starka gränsvakten den lilla staden Slupca och begaf sig il ilmarsch mot Konin, så att Mieroslawski ostörd kunde fortsätta organiseringen af insurgentlägret. Efter hvad vi känna, har emellertid Mieroslawski, som alltid haft den mest afgjorda otur, med allt annat än framgång börjat sin nya fältherrebana, ehuru han dock redan) ånyo står stark. Han har redan blifvit slagen i tvenne träfkningar. Den första egde rum d. 22 febr. vid Krzywosoncz emellan Radziejewo och Sluzewo och slutade efter tvenne timmars kamp med den af Mieroslawski kommenderade frikårens sprängning. Deras förlust i döda och sårade uppgick till inemot 100 man. Sedan spilirorna af kåren ånyo samlats dagen derefter vid Neudorf (tem werst från Goplosjöon och en af NMieleucki anförd insurgentkär förenat sig med dem, angrepos de åter härdnackadt at ryssarne. Vid stridens början befann sig Mieroslawski ä det närbelägna godset Neudorf. Han hade ej väl hört de anfallande ryssarnes hurrarop, förrän han genast skyndade till stridsplatsen. Ryssarne angrepo från trenne sidor och så häftigt, att alla Mieroslawskis ansträngningar icke förmådde hejda insurgen