Etter striden vid Staszow d. 17:de febr. har Langiewicz utfärdat följande dagorder: Vapenkamrater! En half sotnia kosacker, en sqadron dragoner, en afdelning infanteri, en afdelning jägare vågade angripa vårt läger. På barbarisk sed antände de staden före stridens början, på det tusendetals familjer måtte omkomma af hunger och köld i fält och skogar. Vapenkamrater! Eder tapperhet har räddat staden och tvungit den nedrige fienden till en neslig flykt. I han mer än 20 dagar stått under vapen, och edert mod, ert lugn, er manstukt, glada förtröstan och moskowiternas bäfvan låta mig antaga, att j grånat i striden med soldaterna. Jedlnia. Szydlowiec, Bodzenty, Suchedniow, Baranowa, Gora, Wonchock, St. Krzyz och Staszow hafva öfverhöljt med ära eder, uthungrade, utmattade och förfrusna efter 27 dagars marseher och bivuaker. Ett land som har sådana soldater måste bli fritt och mäktigt. Vapenkamrater, fosterlandet och historien skola ej förgäta d. 17 sedruari. Det berättas, att preussiska gensdarmer jemte ryska gränsridare ryckt in i orten Chorrele, der arresterat åtta personer och släpat dem med sig till Preussen, hvarifrån de åter lössläppte 4 till sin hemort och förde de andra 4 genom Preussen till Lomza. Preussarnes inskridande vid Janow och Chorzele visar tydligt, att den faktiska interventionen mot polackarne å preussarnes sida är en fait accompli. Ryssarnes härjningar och våldsverk beskrifves från alla håll såsom de mest förfärande historien kan uppvisa. Efter ett ögonvittne berättar en tidning om händelsernas förlopp i Miechow, att stadens kommendant redan 2 dagar förut förbjöd innevånarne att emna sina hus; sedan insurgenterna blifvit itdrisna, antände ryssarne staden. När de nspärrade invånarne nu ville lemna husen, sefvo de vid hvarje sådant försök dödade,