gar framgår, att preussiska regeringen hal ondt samvete. Ryktena om konventionen äro sagolika, allmänheten skall gilla regeringen, då hon lär känna konventionen, så heter det — men då man begär del af konventionen, som skall ställa regeringen i så klar dag, svaras, att regeringen — ej kan uttala sig i ämnet. Man skall ha svårt att finna maken till hån inför ett folks representation. I Frankrike stegras sympatierna för Polen med hvarje dag, och regeringen underblåser alltjemt den allmänna meningen. Den i senaten framlagda petitionen till förmån för Polen har 2,000 underskrifter af ansedda män. Prins Napoleon väntades skola vid tillfället taga till ordet och uttala sig för Polen, i öfverensstämmelse med kejsaren, som dock skall ha önskat, det prinsen måtte med skonsamhet yttra sig om czaren. I La Presse meddelar hr Emil de Girardin ett öppet bref till kejsaren af Ryssland med bön om Polens återupprättande i enlighet med Alexander 1:tes löften. Såsom illustrerande veckans händelser, förtjenar anföras, att det stora lägret i Chalons skall under innevarande år öppnas d. 15 april i stället för d. 15 Juni. Kustningar och mobiliseringar omtalas ryktesvis. Inom engelska parlamentet hafva entusiastiska opinionsyttringar uttalats till sörmån för Polen. Palmerston har inom underhuset öppet förklarat, att Ryssland brutit emot ingångna fördrag. Den officjösa Globe innehåller nu senast en skarp artikel mot Ryssland och Preussen, i hvilken det bl. a. heter: Och då Europa med förvåning åsett, huru de tappra polackarne kunnat föra krig mot den otantliga, väl beväpnade och förträffligt exercerade ryska occupationsarmen, är det att begära för mycket af Europas tålamod, att det skulle med korslagda armar lugnt stå och se på, huru Preussen förenar sig med Ryssland för att deltaga i denna polska jagt. Må striden blifva utkämpad utan inblandning å deras sida, som ej hafva rättighet att inblanda sig deri. Om Preussen fasthåller vid sin intervention, kunna andra makter lätt förmås, att göra samma. Vi hoppas, att man skall finna utvägar ur de svårigheter, som i så hög grad upptorna sig omkring oss. I hvarje fall skall man svårligen tillåta den preussiske konungen, att begagna preussiska trupperna som ryska polisbetjenter, utan att ställa honom till ansvar för hans beteende, och han skall ej gerna kunna fortsätta det, utan att det förr eller senare skall medföra för honom mycket obehagliga följder. Från Turin skrifves, att italienska regeringen skulle under de närmaste dagarne söka tillfälle, att i parlamentet uttala sina sympatier för Polens sak. Den czeckiska befolkningen i Böhmen uttalar lifliga sympatier för Polens sak. Mer än 60 czecker hatva afrest från Prag till Polen, för att ansluta sig till friskarorna. Alla i Prag boende polackar hafva rest hem. Från sjelfva Polen ingå följande underrättelser: Från Kattowitz, nära preussiska gränsen, skrifves af d. 24 febr., att de senaste nyheterna omtala en mer än 8 timmar ihållande strid vid Kutuo, i hvilken ryssarne måste vika och draga sig tillbaka titl preussiska gränsen. Flyktande polska familjer inträffade fortfarande i Kattowitz. Till Krakau anlända resande berätta, att ryssarne stå vid Siewierz, i närheten af öfra Schlesien, och att Langiewicz rycker emot dem öfver Kielce; för att besätta jernbanan och Polens vestra gränser. — Bekräftar sig detta, tyckes det vara upprorsledarnes afsigt, att indraga de preussiska trupperna i en strid, för att sålunda påskynda de öfriga europeiska makternas ingripande. Den nationala centralkomiten i Warschau tillkännagifver, att öfverste Langiewic blifvit utnämnd till general. Utnämningen lyder: ÅI polska nationens namn utnämner centralkomitsen, såsom provisorisk regering, till erkännande af hans lysande militäriska förtjenster vid organiserandet af folkarmåen och på slagfältet, ötverste Maryan Langiewicz till general, med bibehållande af hans hittills innehafda öfverbesal. Etter striden vid Staszow d. 17:de febr. har Langiewicz utfärdat följande dagorder: Vapenkamrater! En half sotnia kosacker, en sqadron dragoner, en afdelning infanteri, en afdelning jägare vågade angripa vårt läger. På barbarisk sed antände de staden före stridens början, på det tusendetals familjer måtte omkomma af hunger och köld i