vidlyftigt om den nationala rörelsen i Polen och de olika partierna i detta land. Denna skildring, som ej innehöll någonting egentligen nytt, behöfva vi här icke närmare återgifva; framhållas må blott det, att Russell förnekade ett Ellenboroughs påstående om att upproret kommit plötsligt och oväntadt. Med afseende på sista delen af interpellationen, hvilken hvälfde sig om konventionen mellan Preussen och Ryssland, anmärkte Russell: ÅJag har samtalat med både ryska och preussiska gesandten, men de ha icke gifvit mig någon afskrift af konventionen, ja, de förklarade tillochmed, att de icke egde någon sådan. De underrättade mig likväl om konventionens innehåll (i öfverensstämmelse med hvad förut är bekant). Hvad Österrike angår, har den österrikiske gesandten uppläst för mig en depesch om den politik, som kabinettet i Wien skall följa. Jag kan endast lemna konturerna af densamma. Österrikiska regeringen förklarar sig icke vilja taga parti för eller emot polska upproret, men skall dock samvetsgrannt uppfylla sina förbindelser till Ryssland. Hon vill ej låta vapen eller ammunition komma öfver gränsen eller tillåta beväpnade insurgenter angripa det ryska Polen från de österrikiska provinserna. Österrikiska regeringen har i kejsarens namn uttalat såsom hans önskan, att hans galiziska undersåter skulle låta sig nöja med de rättigheter, som de för närvarande ega, och hon har jemväl förklarat, att hon icke skall förstärka de trupper, som vid resningens utbrott höllo provinsen besatt, utan helt och hållet förlita sig på folkets trohet (högt bifall). Jag kunde ej annat än anmärka för preussiske gesandten, att preussiska regeringen skulle, om hon deltog i resningens undertryckande, göra sig sjelf ansvarig för hvad som föregått konventionen, nemligen för de mått och steg, som togos före utskrifningen (hör! hörj). Russell sade till sist, att England måste på det mognaste öfverväga saken, och först få det riktigt klart för sig, hvilken karakter rörelsen hade, om den endast vore ett förtvifladt steg eller en nationel resning. Innan interpellationen förklarades slutad, gjorde lord Malmesbury, utrikesminister i gretve Derbys kabinett, preussiska regeringen ytterligare den sorgen att uttala sitt uppriktiga beklagande af dess hållning gentemot Polen. I Milano och Florens hafva talrikt besökta meetings till förmån för Preussen egt rum. Man har med entusiasm helsat förslaget, att skaffa hjelp åt de polska familjer, som råkat i nöd genom ryssarnes väldsgerningar. Ordningen blef på intet sätt störd. De ryska soldaternas barbariska och grymma våldsverk öfvergå nästan all beskrifning. De vilda horderna drogo plundrande och brännande genom det af polackarne öfvergifna Ojeow och genom den lugna, natursköna, af en stilla och flitig befolkning bebodda dalen. Det ett par dagar förut blomstrande, med herrliga byggnader betäckta landskapet från qvarnarne vid Czajow till slottet Ojcow utgör nu blott en hop rykande, med innevånarnes blod bestänkta ruiner. Petersburger-civilisatorn har här infört lugn och ordning. En del sårade polackar från Miechow, hvilka af insurgenterna förts till Ojcow, hafva af ryssarne på det grymmaste mördats. Värnlösa och sårade fiender blifva annars skonade i hela den civiliserade verlden. Utanför Ojeow hafva flere byar i trakten blifvit lågornas rof. Vid Miechow hafva gubbar, qvinnor och barn fallit för dolkar, bajonetter och pikar; de kringliggande byarne äro förödda och nerbrunna. Från Staszow, der Langiewicz står, ingå underrättelser af d. 17, då kl. 7 på morgonen en rysk kolonn, kommande från Stopnica, infann sig till en styrka af 2 sqvadroner dragoner, två kompanier skarpskyttar och 100 kosacker. Dragonerna började, sedan de suttit af, med sina karabiner gifva eld på förstaden Ttoszowek och stucko några gårdar i brand. En del af de polska skarpskyttarne sträckte 30 ryssar till marken och började, 600 man starka, kringränna ryssarne; de öfriga insurgenterna voro uti kolonner posterade i staden. Vid middagstiden drogo ryssarne sig tillbaka till Stopnica och medtogo 60 sårade. På efterm. väntade man ett nytt angrepp, men natten och morgonen till d. 18:de förblefvo lugna. Såsom vi veta, har senare en drabbning stått, hvilken dock förblef oafgjord. Enligt sista underrättelsen, stod Langiewicz ännu i Staszow. Opinion Nationale meddelar en lågande adress sfrån ryska militärkomiten i Folen