särligt helt? Jag skall resa till honom och uppriktigt säga honom mina misstankar. Det tillkommer honom att säga hvad jag bör göra. Robert Audley reste med ett tidigt extratåg till Southampton. Den djupa hvita snön betäckte landet, som han passerade, och den unge advokaten hade svept sig in i så många öfverplagg och jernvägsfiltar, att han mer liknade en massa yllegods än en lefvande medlem af en lärd profession. Han såg missmodigt ut genom det dimmiga fönstret, som blifvit dunkelt genom hans egen andedrägt, och hans ende medpassagerares, en äldre officer i indiska armöen. Han betraktade det framilande landskapet som såg nästan spöklikt ut i sin snösvepning, och svepte sig in i sin vida jernvägsfilt skälfvande, missbeläten och nästan färdig att tvista med ödet, som tvungit honom att resa på en sträng vinterdag med ett tidigt bantåg. — Hvem hade kunnat tro att jag skulle kunnat komma att hålla så mycket af den menniskan? mumlade han, och sakna honom så djupt? Jag har en liten nätt förmögenhet, säkert placerad i engelska fonderna, jag är presumtiv arfvinge till min fabrors titel, och jag vet en liten söt flicka, som skulle göra allt hvad som stod i hennes makt för att göra mig lycklig, men jag kan försäkra att jag skulle vilja afsäga mig allt detta och förlora allt hvad jag äger och har om Georg Talboys blott derigenom kunde förflyttas till min sida. Han ankom till Southampton mellan kl. elsva och tolf och gick öfver platformen samt bort mot hamnbryggan och den lägre delen af staden. Klockan i St. Michaels Kyrka slog