Article Image
uti vapnens bruk och i manövrer, under ledning af några instruktionsofficerare. Man känner ofrivilligt sitt hjerta klappa vid åsynen af det beslutsamma och etolta uttrycket i dessa ansigten, af hvilka några ännu icke äro ens prydda med den klassiska mustaschen. Det är äfvenledes omöjligt, att icke bli träffad af de framsteg dessa krigare från i går gjort uti vapnens bruk, fastän de till större delen aldrig förut handterat ett gevär. Entusiasmen och ett slags medfödt anlag ersätta hos dem erfarenheten. Under det jag med en rörelse, för hvilken jag knappast kan finna uttryck, betraktade detta skådespel, red chefen Langiewicz genom insurgenternas leder. Denne officer har redan gjort sitt lärospån i Italien. Här gifver han med sin närvaro lif åt allt: för somliga påpekar han med en gammal krigares erfarenhet begångna fel; andra uppmuntrar han med några kraftiga ord. Alla uppmanar han till enighet och ihärdighet. Den organisation de frivilliga redan erhållit i Wonchock på den sträcka af c:a 3 mil som de innehafva, och den snabbhet, hvarmed man lyckats att, oaktadt en nästan fullkomlig brist på hjelpkällor och materiel, uppsätta och utveckla flera för denna organisation nyttiga etablissementer, äro verkligen beundransvärda. Staben har redan sin kommandoexpedition, hvarifrån utgå ordres och proklamationer till innevånarne i trakten. En särskild kommissarie, handlande i öfverensstämmelse med palatinatets och de omkringliggande distrikternas kanslier, hopsamlar i magasiner alla de för en armå behöfliga förnödenheter; man har redan kunnat med de nyligen tillverkade vapnen bilda en liten reservarsenal, och hvad den effektiva styrkan angår, tillstöta i hvarje ögonblick nya grupper af bönder eller frivilliga ur alla samhällsklasser, hvilka öka nationalförsvararnes leder. I Wonchock liksom i IIza, hvilket ryssarne öfvergåfvo den 23 jan. vid insurgenterternag annalkande, har en nationalregering blifvit proklamerad, och en lokal förvaltning har i dess namn organiserats. Uti den senare af dessa städer, der man ej qvarlenmat någon garnison, har man, för att upprätthålla ordningen och förbindelserna med lägret, upprättat ett såkerhetsgarde, bestående såväl af katoska som judiska medborgare. De lokala myndigheterna utföra troget den nationala regeringens befallningar och allt går till väga med exemplarisk ordning och disciplin. De frivilliga af den nationala armeen äro till en del inlogerade i gästgifvargårdarne, hvilka förändrats till kaserner. Andra hafva qvarter hos innevånarne i Wonchock eller hos bönderna i trakten, hvilka emottaga dem med vänlig ifver och med dem broderligt dela allt hvad de ha. Egendomsegarne skicka dem hvarje dag mjöl, gryn, bränvin, oxar, får och rökadt fläsk. Magasinerna äro också rikt försedda. Gemene mannen erhåller hvarje dag, morgon och afton, en ration bränvin och i sold 15 groszy (c:a 18 öre), för hvilka de köpa sin föda, då man ej lemnar dem denna i natura. De förena sig vanligen i grupper om flera kamrater, hvilka bland sig utvälja den i kökskonst skickligaste, för att åt honom öfverlemna kökets angelägenheter. Öfverallt råda glädtighet och den uppriktigaste hjertlighet. Hjertat hopklämmes, och man vet ej om det är smärta, beundran eller frihetens vanliga hänförelse, som bemäktigar sig en, då man ser denna förtröstansfulla och bekymmerslösa ungdom, landets blomma, som i dag är full af kraft, lif och strålande hopp, och kanske i morgon skall falla för alltid afmejad. Man blir djupt rörd vid åhörandet af dessa fromma hymner, hvilka blandas med krigsoch nationalsångerna; men huru kunna afvärja en smärtsam känsla, då man betänker, att dessa stämmor, som så sjunga, kanske i morgon skola vara för alltid förstummade, och att dessa bröst, från hvilka utströmma så manliga toner, snart skola bli krossade eller genomborrade af dödliga styng. Det skall, man kan ej tvifla derpå, bli ett blodigt drama denna förtviflade kamp, som endera dagen, kanske snart, skall uppstå på de slätter, som omgifva Wonchock. Å den ena sidan, en långt förut organiserad styrka, lydande en herrskares befallningar, hvilken den är van vid att anse nästan för Guds jemlike; å den andra en knappast öfvad ungdomsskara, men med förakt för ett åt slafveriet offradt lif, med sin nen förberedda på martyrskapet och med et ända till hjeltemod stegradt mod: — der full ständiga vapen, skarpa bajonettspetsar, refflade

26 februari 1863, sida 2

Thumbnail