dets ställning såsom gifvande mindre direkt orsak till farhågor än tonen i de officiela rapporterna skulle låta oss tro. Ännu i denna stund har ej något allmänt upprop till vapen utgått från den revolutionära centralkomiten. Denna senare, ej ryska ryska regeringen, har öfverraskats af upproret. Alldenstund tiden för en allmän resning ursprungligen bestämts till stundande sommar, sökte ledarne för den nationala sammansvärjningen först undertrycka folkets passioner och uppskjuta upproret till en årstid, som vore i sig sjelf mera läglig och tillräckligt aflägsen, för att låta dem utföra sina förberedelser. Men raseriet och förtviflan hos dem, som voro utsedda till enrollering, ville ej veta af något uppskof. Gradvis, fastän ej godvilligt, bragtes ledarne för den hemliga organisationen till att medverka i hvad som först ansågs mera vara ett upplopp än ett uppror. Vapen började utdelas bland patrioterna, och anförare, som voro skickliga i militärvetenskapen, ställdes i spetsen för deras kringströfvande kolonner. Genom komiteens agenter underrättades de om hvad som silldrager sig i granskapet; bönderna understödja dem med lifsmedel och presterna hjelpa dem. I afdelningar, varierande från 200 till 2,000 man, genomströfva de landet, för att uppmuntra till bildandet af andra band, uttrötta fienden, om möjligt draga ut guerillakriget till våren och sprida den väntade rörelsen in i det egentliga Ryssland. Då och då försvinner en bekant konspirator, som erhållit ordres att värfva, från kretsen af sina bekanta, för att åter visa sig på ytan i någon långt derifrån befintlig kolonn. Eftersom komitsen, såsom äfven naturligt är, afser en lång guerillakamp, har den ej någon lust, att genom en coup de main uttömma sina krafter. Men de 40 å 50,000 man polackar, hvilka ryckt i fält, utgöra blott förtrupper till en arme, som under mera uppmuntrande omständigheter skall omfatta hvar jevapenför man i landet. Hvarje polack sympatiserar med de upproriska. Det gamla hatet till moskoviten har åter stigit till en farlig våldsamhet. Medveten om sin öfverlägsenhet i tapperhet och personligt oberoende ser polacken ned på ryssen med en känsla af bitterhet, som hans årslånga träldom icke kunnat förminska. En hvar är emot de ryska trupperna, då dessa draga ut att förfölja skogsbröderna. Ryssarne kunna ej lita på sina spioner, och bönderna, som under knot lemna dem proviant, skicka deras detachementer i orätt riktning och tömma en timma efter dessas bortgång sina visthus, för att föda de af ryssarne förföljda. eUtan kännedom om språket och i saknad af vägvisare att föra dem genom det kuperade polska landskapet, finna ryssarne det ofantligt svårare att slåss med oregelbundna skaror än med en väl ordnad arm på öppna fältet. De hålla sig mest till landsvägarne, men skogarne, kärren och största delen af landet tillhöra de upproriska. Framför deras fasta kolonner dela sig friskarorna, men främlingen har ej väl passerat förbi, då skarorna åter samlas bakom hans rygg och dragande till sig förstärkningar från grannskapet, slå czaren lika djerft som förut. -Efter att hafva framkallat en mängd utbrott i alla trakter af konungariket, har revolutionen nu åter dragit sig inom en mera begränsad yta och söker i närvarande stund koncentrera sig inom de östra och södra distrikten. Vestra Rysslands halft polska provinser äro ett lofvande mål för angrepp. Man kan med säkerhet räkna på lithauerna i Grodno, Wilna och Minsk, hvilka äro romersk-katoliker och i förra århundraden varit Polens trofasta allierade; litet längre åt söder i Volhynien och Podolien, hoppas de polska innevånarne i städerna att kunna utså missnöje bland de rutheniska bönderna, hvilka under så lång tid varit vana vid att betrakta Warschau såsom landets hufvudstad och medelpunkten för rikedom och civilisationen. Under en hastig öfverblick på de revolutionära krafterna se vi först en stark kår, delad i 20 smärre, på stränderna af Bialafloden och längs hela vägen till Moskwa. Enligt ryska uppgifter, har denna kår upprepade gånger blifvit slagen af general Nostitz och dragen sig nu tillbaka åt Brzesc och det egentliga Ryssland. Under förföljandet af fienden hafva ryssarne likväl blifvit angripna i ryggen. Omkring 150 eng. mil sydvest om Brzesc lemna guvernementet Radoms bergsdistrikter en säker tillflyktsort för organisation och vapenöfning. Der är den mysteriöse Frankowski (som aldrig blifvit tillfångatagen) hufvudet och själen för rörelsen. Än en ung man med öfvernaturlig energi, än återigen en veteran med ålderns snö i sina lockar, tyckes han vara begåfvad med den dubbla egenskapen, att kunna antaga olika gestalter och på samma gång visa sig å många olika platser. De trupper, som stå under hans befäl, uppskattas till omkring 20,000 man. Krakau d. 15 frebr.: Ryssarne hafva utan svärdslag utrymt Przeslawsk. FT ro I HKHk: