batterier öppnade elden. Efter några så skott sörmärktes en orolig rörelse i staden, och straxt derpå tågade insurgenterna ät alla riktningar ut ur densamma. Största delen begaf sig i riktning åt staden Tokolov till. Försvaret af staden och återtågets betäckande hade öfverlemnats åt en särskild afdelning, som höll vägen till Mokobody besatt. För att afskära de utdragande insurgenterna vägen, sände öfverste Papaafanasopulo 4:de sqadronen af smolenska ulanerna i craft ut på vägen till Soholov. Ulanerna störtade sig der på insurgenterna och tvungo dem att draga sig tillbaka mot staden, der bandetnu besatte kyrkogården. Samtidigt framryckte en asdelning af det ridande artilleriet betäckt af en pluton infanteri och 2 sqvadroner ulaner, samt öppnade elden på insurgenterna. Nu ryckte den insurgentafdelning, som var posterad vid inkörsvägen till staden (vid vägen till Mokobody), ut på fältet, men emottogs der af en division ridande artilleri med kartescheld, hvarefter den åter drog sig i oordning tillbaka: endast en del af insurgenterna, ungefär 150 man, ryckte fram i trots af artillerielden och försvarade sig med liar mot angreppet af den 2:dra sqvadronen ulaner. Årtilleriet inställde nu elden och en pluton ulaner ryckte fram under befäl af öfverstelöjtnant Fiodorowsky mot de angripande. Samtidigt hemsöktes ineurgenterna af tiraljörernas gevärseld, hvilka voro posterade på ryssarnes högra flygel, och det dröjde ej länge, innan de voro fullständigt sprängda. Nu ryckte artilleriet åter fram till sin forna plats och infanteriet trängde in i staden. Kanonerna hade nyss kommit i verksamhet, då en stor rörelse uppstod i staden. Elden, som i början af striden utbrutit i de af artilleriet i brand skjutna ladorna, hade gripit vidare omkring sig och ökade ännu mera förvirringen. Insurgenterna ilade i massor genom trädgårdarne till de närbelägna skogarne, förföljda af artilleri. Emellertid ryckte infanteriet vidare framåt och intog staden; det följdes af de öfriga truppafdelningarne. Insurgenterna qvarlemnade på slagfältet 128 döda och 8 svårt sårade, hvartill den skara, som ville kasta sig på kanonerna, lemnade största antalet; deremot blefvo de, som dödats eller sårats i närheten af staden, bortförda af insurgenterna, och deras antal är obekant. Militären hade inga döda, men 6 sårade. Äfven en berättelse om en andra träff ning , nemligen gränsbangården Sosnowices intagande af de polska insurgenterna, föreligger och det heter deri: Tidigt kl. 6 brusade ett extratåg, besatt dels af beridna, dels af med gevär och liar beväpnade insurgenter, in på bangården. Lokomotivet stannar. Omkring 500 man kosacker och infanteri stå der färdiga till strid. Fäktningen blir het, ty ryssarne försvara sig tappert. Då smattra skott i ryggen på dem. Hela bangårdspersonalen gör ett anfall på ryssarne. Fäktande draga dessa sig tillbaka, kasta sig vid Schoppinitz in på preussiska området, afväpnas af der stående preussiska detachementer, och Preussen har 500 fångar mera och Ryssland 500 dugtiga soldater mindre. Hvad var att göra? De i öfrigt högst belåtna ryssarne bivuakerade på den katolska kyrkogården i Kattowitz. Sjungande, rökande och föremål för tillströmmande personers nyfikenhet, tyckte de Kattowitz vara det land, der cigarrerna växte på träden, ett eldorado med öl och bränvin. Ett fat af denna ädla dryck, ditsändt af en välgörande privat person, naturligtvis för gemenskapens räkning, måste först smakas af besälel, innan gemenskapen fick njuta deraf. En korrespondent till Times skildrar, hurudant det af den officiela ryska tidningen i Warschau s. k. nöjet att få tjenstgöra i ryska armeen egentligen är beskaffadt. Under kriget på Krim skickades 400 polska rekryter till Kiew, men 322 ulaf dem dogo på vägen af brist på föda och utmattade af strapatser. En reservbataljon af 14:de divisionen förlorade 200 man under forcerade marscher. — Kännedomen om att sådant eller likartadt öde skulle träffa de proskriberade kunde väl ej annat än bringa dessa till ett sortvifladt. motstånd mot de ryska myndigheterna. Medan revolutionen sålunda rasar i Polen och ännu mera rysansvärda tilldragelser der väntas, än hvad hittills berättats, dansar Frankrikes hof och hängifver sig liksom med feberaktighet åt lustbarheter och tomma nöjen. Det slår oss skärande i ögonen, ty vi känna ju alla, i hvilket förhållande Frankrike förr stått till Polen, hvars emigration just i Paris har sitt hufvudsäte. Aro dessa nöjejägtanden vittnesbörd af en kall egoism och liknöjdhet, eller döljas under deras mask vigtiga allvarligare tankar? Det är väl knappast möjligt annat. För kontrastens skull må här anföras efter en korrespondens en skildring af en nyligen gifven bal hos kejsarinnan Eugenie. Denna var lysande och de inbjudna damernas utgifter för sina toiletter uppskattas till nära två millioner francs. Kejsarinnan uppträdde 2 oo ÅA HY