tagen af ryssarne, hvilka förföljde de retirerande polackarne åt Sandomierz -trakten, ett par mil sydvest om Zavichost. Det skulle sannolikt varit under denna förföljelse, som de stora förlusterna skulle förorsakats polackarne. Men detta är ej gerna troligt då afståndet mellan Zavichost och Sandomierz är så ringa, samt ej heller några antydningar finnas till att polackarne fattat stånd på vägen. Dessstom var nyheten om Sandomierz besättande alldeles icke oväntad, då man visste, att polackarne undvika öppen strid och derföre säkert skulle retirera från denna plats. Emellertid synes det framgå at de förvirrade berättelserna, att en del småträffningar egt rum emellan förut nämnda båda platser, ehuru de ryska berättelserna ansenligt öfverdrifva, om äfven det är sannt, att en af upprorets ledare, Frankowski, tagits till fånga. Langiewicz har ej flytt till Galizien, siagen och tillintetgjord. ij Han har tvärtom med sin hufvudstyrka, flere tusen man, som vanligt undvikande regulier strid, dragit sig åt nordvest, till bergstrakterna vid Krzyz, der han tagit sitt högqvarter i bergsstaden Slupia Nowa. Det är likväl möjligt, att Langiewicz opererat annorstädes, och derifrån dragit sig in bland bergen, der han nu står. Det tyckes vara ryssarnes plan, att strängt besätta gränspunkterna till Galizien, för att afstänga polackarna från den beröring med den yttre verlden, som de, tack vare Österrikes öfverseende, haft på denna väg. Friskarorna skola, om denna taktik lyckas, hvilket ej gerna kan betviflas, ifall ryssarne äro nog starka att kunna röra sig med kraft och snabbhet sedan befinna sig liksom i en säck utan öppning för att hemta andan eller insupa frisk luft. Väldiga ryska armekårer skola sedan tränga på från öster och norr, under det Preussen från vester och norr håller de upproriska i schack — och derpå skall det stora slagtandet börja. Den ädla roll Preussen häri spelar skall bli en ytterligare brännässla i den så högsinnade och liberale tyske konungen Wilhelms fläckfria krona Det är en ny yttring af landsfaderlig huldhet och en ny konungslig nåd och mildhet — för hvilken hvarje rättänkande skall böja sig, för att slippa se en sådan smälek. Det var liksom hade man velat betvifla Preussens allvarliga uppsåt, att vilja besudla sina händer med fasthängande vid ryssarne; men man eger ej rätt till tvifvel längre. Den ministeriela preussiska tidn. Corresp. Stern. innehåller nemligen följande artikel, som lemnar redogörelse för de preussiska planerna: Vi tro oss kunna meddela, att general Alvensleben farit till Petersburg, icke för att afsluta en konvention, utan blott (en ytterst fin skilnad!) för att tillsvidare träffa en öfverenskommelse om det ögonblick, då en kombinerad rörelse af de preussiska och ryska trupperna skulle bli nödvändig, hvaraf följden tillochmed kunde blifva, att preussiska regementen öfverginge gränsen. Hela saken har utgått direkte från H. M:t konungen, och då ministeren nu vidtager mått och steg, för att kunna bjuda hvarje eventualitet spetsen, är detta endast en följd af det initiativ, som konungen tagit. Dessa anordningar omfatta tillsvidare koncentreringen af 1:sta, 7:de och 11:te divisionen vid Gleiwitz, emellan Thorn och Culm samt vid Neidenburg. Regementena i dessa tre divisioner skola sättas på fullständig krigsfot, det vill säga bringas upp till 1,000 man pr bataljon. Denna underrättelse har ingått till oss samtidigt från Breslau, Danrig och Stettin med tillägg af, att äfven gardesregementena i Stettin och Breslau erhållit marschordre, och att garnisonen i Breslau, som rycker ut, ersättes af regementen ur 5:te armekåren. Från Breslau meddelas dessutom, att en del ryska soldater, hvilka drifvits öfver preussiska gränsen och här afväpnats, på högre befallning erhållit sina vapen tillbaka. Härtill bifogar bladet ej ett ord, som häntyder på ogillande af Preussens steg; deremot kommer bladet i eld och lågor öfver ett rykte om, att Frankrike skulle ha gjort invänningar mot en preussisk intervention i Polen, och att dessa invänningar väckt bevänkligheter i Berlin. Preussen, säger det, är såsom europeisk stormakt berättigadt att idka en sjelfständig politik, och kejsar Napoleon har ingen rättighet att blanda sig i, hvad det gör och låter. Vi tillhöra ej dem; tillägger Corr. Stern. som i detta ögonblick sätta pris på en verksamhet utåt, men vi afvisa med harm. den tanken, att vår politik skall kommenderas från Paris eller Petersburg eller London. Hvad en stormakt gör, företager den på sin egen risk; binder den sig, upphör den att vara stormakt. Det är verkligen ett kuriöst påstående, att en stormakt skulle ha fria händer till att intervenera i en främmande stat, då just två af de mäktigaste stormakterna hafva ställt non-interventionsprincipen i spetsen för sin politik och vid flere tillfällen med framgång tillämpat den. Träffningen mellan de ryska trupperna och